... har jag berättat på jobbet - för chefer och kollegor - att jag inte kommer att söka Fastighetssamordnarjobbet som man (nästan) skräddarsytt för mig, och som finns ute på annons nu.

Ett otroligt våndsamt beslut (kan man säga så?), som gjort mig så gott som sömnlös och grubblig om nätterna i nästan tre veckor.

Våndsamt på grund av att jag har trivts jättebra där jag är nu, med både jobbet och all personal. Kommer att sakna allihop jättemycket   !

Men, nu är ändå beslutet taget, och jag hoppas det kommer att kännas lättare.

Däremot funderar jag fortfarande på vad som får mig att tacka nej till ett fast jobb, med fasta tider och fast lön - och hoppa rakt ut i svarta intet...

Spännande, det är vad det är   .

Eller inte...

Den som lever får se.

(Hur är det man säger...

Den som tvekar för länge riskerar att bli stående på ett ben för resten av sitt liv... och det vill man ju inte)

  

Ibland är det bara underbart med söndagar. Lazy sundays. Som inte kräver nånting av en, bara att få vara.

Långsovmorgon & långfrukost. Halva dan hade gått innan det var klart. Satt med en del pappersjobb och på eftermiddan tog jag en promenad med tjejerna, Edwin och hundar. Edwin körs ju fortfarande igång, så han går ju mest med och spatserar när vi promenerar med hundarna.

  

Eller, spatserar och spatserar, taktar får vi nog säga. Ändå var han rätt lugn idag. Johnny åkte lite skidor med Ässi och vi mötte dem så hon hängde på oss på en sväng till medan Johnny åkte hem. Tripp, trapp & trull på

vinterpromenad.

  

Edwin fick dagen till ära låna Nattis fina westerngrejer, de sitter ju som en smäck på honom också, snyggingen:

  

Sen drog tjejerna och smålurarna iväg till Lövsta ridhus med Johnny och tränade agility, och Ässi och jag pulade i stallet, pussade mular och lunchade hästar.

Mera såna söndagar!

Årsfest på Tierps BK igårkväll, en mycket trevlig - om än lite annorlunda - tillställning. Många nya ansikten, samtidigt som vi saknade många ansikten som ALLTID brukar vara med på årsfesten. Förhinder, eller andra anledningar?

  

Vi som var där hade iaf trevligt, god mat, trevliga samtal och en pratglad klubbordförande som delade ut priser och läste utmärkelser på vers.

Partyglada tjejer och snart också malleägare:)

  

(Och Jill, fundera på det jag frågade dig om när det gäller ridning. Erbjudandet kvarstår:)

Många priser delades ut - agility, tjänstehundar, uppflyttningspokaler i massor  mm.

Vi fick också ta emot jättemycket priser - Storslam:) - för Ässis tävlingsår 2009.

Pris för bla Bästa Brukshund, Bästa Brukshundsekipage, Brukschampionat samt deltagande i Bruks-SM. Så roligt. (Trots att förra året inte var fläckfritt på hundfronten har älsklingsjycken ändå hunnit prestera så mycket bra! *stolt*)

  

Vi är så glada över att få dela ditt liv och dina framgångar!

... årsfesten på Tierps BK har vi varit och dukat och fixat fint:

  

Klubbstugan har inte mått så bra i kylan denna vinter, så festen kommer att gå av stapeln i Mötenas Hus istället. (Oooops... en gammal frälsislokal...   

Jättetrevlig lokal,  hoppas festen blir lika trevlig.

   

Tomas, Ann & Ida, jag och Ulla träffades och bar bord, stolar och dukade. Nu blir det dusch & ombyte innan festen börjar...   

Weeeiioo!

... med Cher är en gammal goding, och väcker många minnen...

Nån mer som minns?

... har jag fått på jobbet idag. Underbart, och mycket välbehövligt. Så här på kvällningen känns jag mig nästan öm, som av träningsvärk. Härligt var det, iaf!

  

... funderar jag på. Eventuellt.

Många frågor har man. Roligt är det.

Fick jättebra info av bästa Ullas man Åke  igår, som är konsult i ekonomibranschen.

Många frågor hade jag, och bra svar fick jag.

Roligt låter det. Om man tjänar pengar, alltså.

Tackar så jättemycket för att ni tog er tid med mig, och alla frågorna.

Kan hända blir det en infoträff till på SKV i februari. För att friska upp minnet sen sist. (Typ förra hösten).

Nån som ska med?

  

... och vi med den... är en gammal låt av Ulf Lundell. Från Nådens År. Eller Dådens År. Hade den på vinylskiva för 100 år sedan.  Jättebra, anyhow.

Och så är det här, snön fortsätter falla. Idag har det säkert kommit ytterligare 5-10 cm. Härligt för den som inte behöver skotta, och för den som har en 4-hjulsdriven bil... när man bor på landet.

Men nu börjar  jag - i ärlighetens namn - snart bli lite trött på att snöängla.

Inte hundarna dock. Är trötta på snön menar jag. Änglar gör de inte   .

Nu kan kung Bore få hejda sig lite...

   ... årets första, blir det ikväll. Mums. Hoppas jag.

Jopp, det har varit dagens nöje. Lillasyster i familjen behöver med jämna mellanrum åka på återbesök till sjukhuset, och då passar vi på att ta en heldag med shopping och lite annan förströelse.

Idag hade vi stämt träff med Maria & Sune (2 år:) som vi strosade på stan med och sen åt lunch tillsammans med innan vi skiljdes åt. Maria är en toppentjej som vi lärde känna för 100 år sedan när hon var ungdomsledare på diabeteslägren i Sandika utanför Östhammar som Barnsjukhuset anordnar varje år. Clara och hon fick kanonkontakt, och sen dess har vi hållit kontakten, om än lite sporadiskt de senaste två åren. However, nu har Maria en egen liten Sune, mysgo grabb, och är samma toppentjej fortfarande. Hon är själv diabetiker och har varit i alla faser som Clara passerar för tillfället. Hon och Clara kan bolla grejer kring det här med sprutor, tonår och annat, som hon inte kan göra med någon annan. Sen är hon en toppentjej i alla andra lägen också.

Nu har vi bestämt oss för att ses på sportlovet också, ska bli jättekul.

Vi promenerade upp till Ackis för att träffa dr IS på återbesöket. Pratade lite diabetespump (istället för sprutor), fördelar och nackdelar, tittade på nålar osv. Det finns mycket att fundera över, och vad som passar bäst är nog högst individuellt. Känns bra att kunna få sakkunnig info av välutbildad sjukhuspersonal! (Clara träffade på en kille från skolan där - och faktiskt är det ju så att diabetes kan ju drabba vem som helst...)

  

På väg från sjukhuset slank vi in på Myrorna på Kungsängsgatan en stund. Å så roligt! Jag älskar att botanisera bland gamla grejer, porslins-nostalgi, böcker och annat krafs. Sällan jag köper något - då ska det vara något jag faller för otroligt - men att bara titta runt på Myrorna är hur kul som helst.

Handlade inget, men kände mig nöjd bara av att ha hunnit strosa runt en vända:) (Clara var nog mindre road av det än jag...)  

En heldag i stan blev det iaf. Härligt, men ändå skönt att komma hem till lugnet på landet... och hundar och hästar.

... och vips så har den här helgen gått också. Fort som 17.

Idag har jag funderat över jobb igen - eller hela tiden nästan, såklart - och plockat runt lite här hemma. Sambon har skottat snö igen. Sen var det agilityträning för hela hundflocken i ridhuset i Lövstabruk, och alla var glada och nöjda. Härligt!

Annars har det varit hysteriskt dåligt med hundträning. För kallt eller för mycket snö, och nu som grädde på moset löper Ässi också. Så vi ligger lågt en stund till. Agility i ridhuset är galet kul i alla fall, tycker alla jyckarna   .

Och i morgon är det måndag, och jobb igen. För min del känns det bättre än på länge, för min barnlediga kollega (som jag började jobba för) kommer tillbaka och avlastar mig! Weeeeiiioo!

Välkommen tillbaka Ida!

 

... är det inte. Bara träningsvärk sedan tisdagens yoga   ;)

Och snart är det dags igen!

Now we're talking... VINTER!

Snön började falla här ute igår eftermiddag. Och föll, och föll och föll. Oavbrutet. Och faller fortfarande. Jag vet inte om jag nånsin varit med om att vi haft så mycket snö. Har säkert kommit närmare en meter senaste dygnet. Och då fanns det rätt mycket tidigare:)

Underbart härligt, säger jag, som älskar vintern. Bara man slipper skotta snö. Handskotta åtminstone. Thank god för Kubotan!

Och för 4-hjulsdrivna bilar och vedkaminer i huset!

  

Hästarna har fått stå inne nästan hela dan, Natta & Titti fick komma ut på ridpromenad medan Edwin åt lunch i hagen:

  

Han fick gå en vid-handen-promenad efter lunchen, och sen komma in. Fryslorten våran:)

Hundpromenaden måste göras, oavsett vilket vädret är, såklart.

  

Och Ässi kämpar med sina pinnar:

  

Drunknar nästan i snön. Men ger sig aldrig!

Men nu har vi borstat av oss snön, druckit en mugg kaffe och ätit grisöron (ja, jyckarna alltså). Nu laddar vi för tacos och finalen av Robinson.

(Om sambon inte sitter fast i Kubotan i nån snöhög:)

... på landet.

Hade ställt in mig på en heldag på IKEA idag med vännen E och yngsta dottern, men när jag vaknade och tittade ut, gav jag upp tankarna på det. Visste inte ens om jag skulle ta mig den knappa kilometern från huset ner till landsvägen...

  

Sofia hade bjudit hem agilitygänget på nån upptaktsträff på förmiddagen eftersom klubbstugan är kall och frusen och utan vatten.

Då passade vi övriga i familjen att sticka ner till centralorten och handla lite...

Rea på Monique, hittade lite tröjor till brudarna:

 

Shoppade ved, grisöron och  handskar & fingervantar  på Granngården:

  

(Behövs i det här vädret:)

Lördagsgodis blev det också...

  

En fika och en trevlig stund hos farmor hann vi också med, innan vi styrde ut i snöröken mot livet på landet igen...

... var premiärvisningen av Fredag igen!  på Tierps Bio ikväll.

Filmen handlar om utanförskap, och är gjord av och med Ungdomsnätverket i Tierp. Vilken film. Den berörde så! Vilka ungdomar!

Alla vi som var där hade fått en personlig inbjudan till kvällen, som bjöd på filmvisning och därefter en hearing med bl a Länsförsäkringar, Skandia, politiker och tjänstemän  i Tierps Kommun, Polis, Drogterapeuter, Drogsamordnare, Tierpsbyggen mm mm.

Vilken kväll!

Den här filmen hoppas jag att så många som möjligt får möjlighet att se. Både barn och vuxna. Den är otroligt tankeväckande. Och smärtande.

Och det jäkliga, det är att man inser hur naiv man är, när man får se hur vissa ungar växer upp. Med droger, kriminalitet, missbruk och våld. Medan man själv sitter hemma med familjen och fredagsmyser...

Och att det dessa ungar behöver, är att någon ser dem, och bekräftar dem.

Att de är bra som de är, helt enkelt...

Så lite, men ändå så mycket...

En fantastisk kväll. Och för att citera kvällens budskap:

Tillsammans kan vi göra skillnad!