Livet på landet

Senaste inläggen

Av Maria - Onsdag 22 feb 16:51

... igen.

Efter flera veckor av i princip barmark - med undantag för glashala skogsvägar och isfläckar på våra gärden - började det snöa igen. Först på tvären, sen på längden och nu börjar det klarna upp.

När jag var ut med hundarna på lunchpromenad hade det säkert kommit drygt 5 cm - blötsnö. Huva. Nu när man tyckte sig börja höra fågelkvitter på morgnarna och började ana våren...

Men så är det, ännu är vi bara i februari och då får man tåla lite snöstormar.

 

Hundarna älskar det i a f. Busar och springer och är helt sjövilda. Och skam den som ger sig - alla vill vinna. 

Härlig egenskap säger jag, vinnarskallar går inte av för hackor!

Nu får vi se hur länge snön ligger innan det blir vår på riktigt!


ANNONS
Av Maria - Söndag 19 feb 23:04

... har jag ikväll efter helgens hundträningar.

Igår - läs lördag - var sambon och jag ut för att köra några rapportskick i gles skogsterräng med Piri-Piri. Vi har tidigare bara kört förlängda budföringar över fält, där mottagaren på det sista skicket varit dold. Det här har gått bra men nu var det dags för nästa steg.

Vi började på A-stationen med lek och bus, och sedan gick sambon ut till B. Inte långt, kanske 120-130 m (men nånstans ska man ju börja) och utom synhåll för hunden. Det här blev nytt för Pirran - ett friskick - men hon löste det kanon. Bra fart och god motivation. Bus och lek på B, sen skick tillbaka till mig. Under tiden förflyttade sig B till C och jag skickade på nytt. Gick också jättebra, fin fart och god motivation. Under tiden flyttade jag fram A-stationen halvvägs till B och hon kom som ett jehu. Sista skicket sen var ytterligare en liten förlängning till D som hon också gjorde med fin fart - även om den inte är att jämföra med mammans    än - och härlig glöd. När hon var framme på D sen gick jag och mötte upp hund och husse och det blev ett kärt återseende. På vägen tillbaka sen stannade vi till och körde lite ruscher med kamp och bus och spring mellan husse och matte och spring även för husse och matte. DET var riktigt roligt!

 

Den här lilla damen är ju inte helt enkel - jag säger att hon är lite eljest, med glimten i ögat men med ett visst mått av sanning - och hon går ännu inte riktigt all-in i nånting vilket har bekymrat mig lite. Å andra sidan kan jag sanningsenligt säga att jag minns fasiken inte riktigt hur Blixten var vid ett års ålder. Kan ju minnas att jag fick jobba en del med henne också, om än kanske inte som den här lilla fröken. Däremot tycker jag att hon växt på sig lite efter vinterns vila, och jag hoppas det håller i sig.

Innan vi började leka rapport med Pirran hade hussen lagt ut ett spår med några skogspinnar plus slut till Blixtra, som de gick efter rapportskicken. Under tiden vallade Pirran och jag korridor med fullängd för uppletande, och hann plantera ut grej två gånger och skicka för hämtning innan hussen och Bästa B kom tillbaka. Det här gjorde hon med bravur, och det var ju faktiskt inte länge sen  hon stod och funderade om jag verkligen var dum i huvudet om jag på allvar trodde att hon skulle springa ända ut dit och hämta grejen? Så visst har det gått lite framåt. Tackochlov.

Blixtra hade gjort spåret jättefint och noggrant och plockat pinnar och slut, så hussen var mycket nöjd   . Sedan fick hon köra uppletande i en korridor med 4 föremål på rad, vilket var en fröjd att se. I jämförelse med henne kommer stackars lill-Pirran alltid att vara nummer 2 (jag hoppas verkligen att jag får ångra det här uttalandet någon gång   ) för fy tusan vad hon går när hon går bra. Shit, det var nästan inte så man trodde att hon plockat grejerna, så fort gick det. Jätteroligt, och snacka om att hon brinner av iver för att få träna fullt ut igen. Vilken hund hon är, Bästa, bästa Blixtra!

 

På det blev det prommis i skogen så hundarna fick flåsa ur sig och busa runt lite. Sen kan jag garantera att kvällen blev riktigt lugn i det lilla huset på landet. Båda jyckarna sov så fint på lurarna.


Söndag sen - idag - var det dags för en tur med Pirran till Norrhund då de har öppen skyddsträning på söndag em. Inte utan att man har lite fjärilar i magen när man ska ut med den här tossan. Idag var husse med och tittade på.

Var på Norrhund en gång innan jul - vilket var en upplevelse i sig med den  här hunden - men sen började hon löpa så det blev tyvärr ingen mera träning där på den sidan årsskiftet. Men idag var det alltså dags igen.

Vi var 6 hundar totalt och hann köra varje hund i tre pass. Så roligt. Dock var det inte jätteroligt efter första passet för då tyckte Pirran att jag stod för långt ifrån, Anders - figgen - var lite läskig och skinntrasan lite sådär. Men under pass 2 och 3 var det som att något väcktes i henne och hon satsade verkligen för att få kampen. Vilken skillnad. Anders busade och kampade och klappade och donkade på henne och hon släppte inte, däremot tog han i så hon tappade markkontakten och hon brydde sig inte det minsta om det, utan höll i trots att hon hängde en meter ovanför marken. Fantastiskt att se, så nu blir det träning igen nästa söndag. Är så tacksam för ett toppenfint figurantarbete som fick henne att växa så på så kort tid. Nu hoppas jag att hon kommer ihåg hur roligt det var till nästa söndag   , men det vet man aldrig...

Nu har jag verkligen ingen ambition att kanske köra skydds med henne, utan i det här skedet vill jag att hon ska få självförtroende och våga ta för sig. Växa på sig, helt enkelt. Det behöver hon, lill-Pirran. 


Så ikväll har jag en riktigt go känsla i magtrakten, för den här helgen har hon tagit ett eller flera steg framåt på flera plan, och jag är så glad över att se att det händer något. Det kanske finns lite hopp ändå...  


ANNONS
Av Maria - Torsdag 16 feb 23:15

... och hur fort går inte tiden?

Ett helt år sedan Kryddkullsbebisarna var så här små...

  

... och du käre värld vilka underbaringar. Och nu har de vuxit upp till ännu större underbaringar   ...


Av Maria - Söndag 12 feb 21:39

... på Brukshundsklubben idag.
Bästa Blixtra fick pris som Mesta Bästa Brukshund och Bästa Brukshund och blommor för SM-silver i rapport på Bruks-SM 2016!
Stolt matte och husse till Världens Bästa Blixtra ?!

Av Maria - Söndag 12 feb 21:35

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Idag fyller Kryddorna - Piri-Piri, Muskot, Taco, Svartpeppar, Chili, Mejram och Curry ett år!
Stort grattis - och till alla hussar och mattar; ser fram mot utförlig rapport om hur det första året gått!

Av Maria - Måndag 6 feb 09:10

... med Pirran går verkligen upp och ner vill jag säga. Ömsom vin, ömsom vatten. Många bottennapp.
Hon är på många sätt väldigt väldigt enkel och på andra sätt förstår jag mig inte på henne alls.
Men jag antar att jag har mycket att lära, av denna hund som jag tycker så otroligt mycket om.

Efter en katastrofal - för vår del - sökträning förra helgen, där jag grät nästan hela vägen hem, var vi igår ut och tränade spår och upplet, vilket hon gjorde - med våra mått mätt - med bravur. Och då var jag lika glad, som jag var ledsen förra helgen.

Pirran hade varit halt veckan innan sökträningen på ett bakben och på måndagen efter när hussen skulle klippa klor hittade han ett långt och djupt jack i hennes tass som precis börjat läka. Jag hoppas innerligt att det jacket hade med den urusla sökträningen att göra...

Med Bästa Blixtra rehabar vi ff till stor del. Nu har hon fått börja släppa lite på koppelpromenaderna och är lös en del, men vi är himla noga med att hon både börjar och avslutar i koppel. Peppar, peppar så ser hon fräsch ut så här långt. Och sjövild är bara förnamnet. Igår fick hon hämta tre grejer i en uppletanderuta och jag trodde hon skulle slå knut på sig själv. I spåret efteråt hade hon så bråttom så hon gick över första pinnen.
Suck.
Då hade båda mallarna dagen före varit i Valbo och simmat rejäla pass, varav 2 i var i streamern. Så de var rejält trötta på lördag kväll. Blixtra simmade 4 x 4 min och de två mittersta passen med streamer. Som ett rapportpass i tid, ungefär.
Ändå har simningen den effekten på hundarna att - trots att de blir trötta rent fysiskt - blir de helt sjövilda efteråt.
Så Blixtra får man begränsa ordentligt så hon inte förtar sig. Vill ju så gärna att hon håller för några rapportsäsonger till!

Av Maria - Söndag 1 jan 16:22

... tillbringades i Säfsen med sambo och hundar. Vi åkte upp i torsdags och stannade hos Lotta och simmade hundar på vägen upp.

Vi stannade längs vägen upp och gick en sväng med jyckarna, rätt ute i ingenstans:

Vi kom fram till ett snöfritt Säfsen på torsdag EM och installerade oss i den härliga stugan (140):

Vi har haft urtrist väder, 5-8 plusgrader och molnigt. Inte en snögnutta så långt ögat når. Så - vi har roat oss med att träna hund, så det här blev ett litet internt miniträningsläger istället ?. I fredags spårade vi med båda mallarna och tränade lite början till upplet med Pirran:

Igår - lördag, nyårsafton - la vi spår till Blixtra och körde 4 kortare rapportskick med Pirran, vilket gick över förväntan (vilken var lika med noll, så allt utöver det var bra ?). Hon sprang glatt och motiverat alla skick i bra tempo, så roligt!

På det tog vi en prommis upp på bergets topp 537 m ö h å fy tusan vilka jäkla backar de har här. När man kommer från ett landskap platt som en pannkaka är det en himla - jobbig - omställning. Men gott gör det. När det är klart...

På kvällen utrustade vi vovvarna med varsin jätteknota medan vi 2-benta gick till Hyttan där vi bokat bord för nyårsmiddag:

Vi gick tillbaka i god tid innan 12-slaget för att dricka bubbel och skåla in det nya året!

Under natten växlade vädret om och gick från 8 plus och mulet till en krispig morgon med 2 minus och strålande sol - så härligt!
Idag blev det uppletandeträning igen med Pirran och 4 kortare rapportskick med förlängningar. Medan Blixtras spår låg till sig hann vi också promenera en sväng och köra lite bitövningar med P. Jätteroligt. Blixtra spårade fint och noggrant så då kunde vi lägga ännu en lyckad hundträning till handlingarna.
Jätteroligt!
Utsikten var vidunderlig men som alltid svår att fånga på bild.


Sen åkte vi hem till en härlig lunch bestående av ärtsoppa och varm punsch. Efter en varm bastu slappar vi allihopa och imorgon styr vi kosan hemåt igen!

Vi har i a f haft några härligt slappa dagar där vi fått njuta av frisk luft, motion, varandra och våra hundar ?

Av Maria - 31 december 2016 02:00

… har snart gått, och 2017 väntar om hörnet.


2016 är året vi kommer att minnas med både sorg och glädje. Mycket var jobbigt och mycket också fantastiskt roligt och minnesvärt.


Som vanligt för oss har året i första hand varit ett riktigt hundår:


Storlurs Blixtra har även i år haft ett fantastiskt år – på flera fronter.

Den 12 februari tittade 8 små mallevalpar fram (av vilka 7 sedan överlevde) och då det blev lite dramatiskt och drog ut på tiden efter första valpen förlöstes Blixtra med snitt på Ultuna.

Vilka små underverk! Och vilket stort underverk – Blixtra. Som en fantastisk duktig valpmamma tog hon hand om sina valpar på det allra bästa sätt. Månade och fostrade. Höll koll och höll de andra hundarna på distans. Räknade in dem hela tiden och var orolig om någon försvann (läs klipptes klor eller annan hantering). Vi hade kommit överens om att kullen även denna gång skulle ha ett tema, och den här gången blev det Kryddkullen;

Storlurs Piri-Piri, Storlurs Muskot, Storlurs Taco, Storlurs Svartpeppar, Storlurs Chili, Storlurs Mejram och Storlurs Curry.

Så gott som direkt blev det klart att vi skulle behålla Piri-Piri. Redan efter en vecka såg hon mig i ögonen och sa; matte, om du behåller mig ska jag gå genom eld och vatten för dig. Idag, 10 månader senare, är jag inte säker på om jag verkligen hörde rätt den där gången eller om  hon sa något annat…

Muskot blev också kvar i familjen, hos Sofia, som var fantastisk när det gällde valparna. Hon skrev under den här tiden sin C-uppsats på Byggnadsingenjörsprogrammet vilket gjorde att hon kunde sitta mycket hemma och jobba. För det är jag evigt tacksam, jag behövde bara vara hemma själv i snitt tror jag 2 dagar i veckan (och helgerna såklart), vilket gjorde att jag kunde kombinera jobbet med valparna.

Vi lyckades hitta de absolut rätta köparna till varje valp, vilket kändes skönt. Men när valpperioden var över – vi levererade i april – var jag så intill döden slut. Så pass slut att jag tror jag gjorde mina sista blogginlägg i den vevan, trots att det hänt så mycket annat under året.  Jag orkade helt enkelt inte.

Hursomhaver, både Blixtra och jag var nog rätt nöjda med att få leverera alla huliganer så flocken eliminerades rejält. Så fort hon fick tävla efter valpkarensen gav vi oss ut på en elitrapport, bara för att se hur hon stod sig efter valpledigheten. Jag anmälde oss till Gävle BK  i början av maj dit vi åkte och hon gjorde en kanontävling. Efter lång tids tävlingsfrånvaro var hon klart snabbast av elithundarna – några av Sveriges bästa – men fick ta lite stryk av Dalton på lydnaden och slutade som 2:a på 588,75 p och cert. Men hon tyckte det var fantastiskt roligt att vara igång igen – och så även jag. Vi tog med oss 10:an på rapporten och 9:an på uppletandet och var euforiskt nöjda.

Under våren sen var hon lite svajig i formen. Jag bokade ett besök hos Ann Essner i Gävle för att gå igenom henne då jag har till och från haft en känsla att hon är svajig i vänster fram. Ann kunde inte se något men tyckte att jag skulle lita på magkänslan och vila från tävlingar om vi ändå hade resultat för SM, vilket redan var klart. Vi åkte iväg på ett träningsläger på Öland med de bästa, men där var hon halt så vi kunde inte göra så mycket, tyvärr. Vi bokade av de tävlingar vi anmält till men i augusti sen fick Johnny lite kalla fötter och ville starta henne en gång innan SM. Jag jobbade och kunde inte komma loss, så han och Sofia åker upp till Kramfors BK för att tävla en sista elitrapport innan SM. Och det var ju platt fall riktigt. Hon hade – tyckte jag han sa – typ 45-50 sekunder till snabbaste hund, vilket aldrig har hänt förut. Med 9,5 på rapporten och 5 på uppletandet vilket gav 544,25 p, en 2:a placering och certpoäng, åkte de därifrån med en mindre bra känsla.

Vi bokade tid hos husdoktorn Per XL för en genomgång av Blixtra. Han kunde inte röntga vänster fram då bedövningsmedlet var klassat som doping och det var för nära SM. Dock tog han en hel blodbild och konstaterade att det fanns spår av anaplasma i blodet. Detta kunde ev förklara hässjigheten och den konstiga hältan som kom och gick. Jag frågade om han tyckte det var ok att tävla, och hans rekommendation var att kolla dagsformen.

Nästa tävling var så årets Bruks-SM som i år gick av stapeln i Borås. Vi åkte ner redan på tisdagen absolut utan förväntningar. Blixtra hade efter valpkullen fått en förfärligt tjock päls och hon var hässjig och flåsig hela sommaren. Det här gjorde att vi veckan innan SM klippte ner henne totalt med Melins hästsax (något annat bet inte på den tjocka pälsen) så när hon kom till SM såg hon mer ut som en ljus labrador än en malle. Men, hon blev mycket piggare.

Nämnas bör också att jag tror att SM-veckan i Borås var den varmaste på hela sommaren…

Vi sa, vi kör uppletande, så får vi se om hon klarar det och hur hon är efteråt. Vi bestämde oss för att ta dag för dag och hålla koll på formen.

Fredag kväll och uppletandet gick av stapeln, jag tror det var någon enda hund som plockade 4 föremål och några av alla dessa hundar tog 3 föremål. Av dem var Blixtra en. Slutade med 7,25 p och vi var mycket nöjda. Kändes fräsch efteråt.

Lördag morgon och avfärd till rapporten – som visade sig gå sträckan från A rakt upp i en slalombacke. I denna värme. Av 14 hundar till start bryter 5 på rapporten av olika anledningar. Det var en rafflande tävling på många sätt. Nu kommer jag inte ihåg exakt men Blixtra och 2 hundar till låg inom ramen för snabbaste sträckor. Helt fantastiskt. Hon genomförde hela tävlingen på ett lysande sätt och var också en av tre hundar som fick 10-10 på rapporten. Lyckan var total.

Nu var det rafflande, hur skulle hon hålla ihop, och hur fräsch skulle hon vara inför lydnaden på söndagen? Faktum var att hon var helt fräsch trots den tuffa banan och värmen på rapporten, så Johnny startade lydnaden på söndagen som tänkt. Hon gick en fin lydnad på 251,75 p och efter en tråkig miss för Ulrika och Dalton slutade vi helt oförväntat på en 2:a placering med 585,25 och cert. Vi var så överraskade så jag vet inte om vi ännu förstått att vi faktiskt tagit silvermedalj på ett SM. Fantastiskt var det. Värdiga vinnare var team Varga som var outstanding på både upplet, rapport och lydnad. Stort grattis till dem!

Prisutdelningen genomfördes i hällande ösregn, men vad gjorde det?

Vi anmälde till ytterligare några tävlingar under hösten men efter en träning på hemmaplan blir hon halt igen och vi uppsöker återigen veterinär som konstaterar en mjukdelsskada och vi blir ordinerade vila och koppelpromenader i två månader – till att börja med. Surt som tusan, men ska man se något positivt i det så är det att det är i rätt tid (lågsäsong) och hon har hunnit löpa under den här tiden. Vi går på laserbehandlingar, vi simmar och vi vibbar. Och håller på att få fnatt, både Blixtra och jag, då ingen av oss egentligen har något tålamod. Men jag inser att vi måste ta det lugnt så vi tragglar på. Simningen är ett av andningshålen där hon får ta ut sig någorlunda under relativt lugna former.  Så, vi avslutar året med ett simpass och hoppas att vi är på banan igen framåt våren. Till dess roar vi oss med att spåra och spåra och spåra…

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – vilken hund hon är, käraste Blixtra!


Ullhedens Yksi kastrerades den 10 februari då hon överreagerat på de andra hundarna några gånger i samband med skendräktighet. Dock blev hon fruktansvärt stressad när flocken utökades dels med valpar och sedan med flera individer som blev kvar, och överreagerade ännu flera gånger, kastreringen till trots, så till slut blev det nödvändigt att hitta ett nytt hem till henne. Detta var ett nödvändigt, men inte desto lättare beslut. Som tur är hamnade hon rätt direkt, hos en duktig rapportkvinna i Botkyrka som tog henne på prov och har införlivat henne i sin flock (en 13-årig mudi och en sambo) och som tycker jättemycket om henne och är jättenöjd och precis nu innan jul fick vi veta att hon behåller henne. Och det är vi så glada för. Det är en hund med mycket känslor som behöver kärlek, ramar och lugn och ro. Vi önskar Catharina och hennes sambo all lycka till och hoppas allt kommer att gå bra! För hur det än är har hon en mycket speciell plats i sin mattes och i sin husses hjärta.


Lilla Piri-Piri har väl inte haft de bästa förutsättningarna. Vi skrattade åt henne när hon var liten och sa att hon såg ut som en fralla i fram, en minigris på mitten och en chincilla  bakifrån. Hon vann (?) på sin charm och sitt vidunderliga humör och sin enträgna tro att hon var världens medelpunkt. Hon var också den av valparna som var mest social – även om alla var mycket kärvänliga och tillgängliga under valptiden. Det visar sig sedan att hon inte är helt enkel av olika anledningar, så vi får se hur det utvecklas. Vi har tränat spår, sök och gått valpkurs hos ET-Hund. Vi har också varit på ett besök på Norrhund där hon fick träna i att leka med figge och bita i kampstock – och DET tyckte hon var roligt. Jag brukar skratta och säga att hon är lite eljest – med en blandning av skoj och allvar. Hon är inte en av de bästa hundarna i kullen kan jag konstatera då hon har en del brister och reaktioner som jag skulle kunna vara utan. Hon är helt underbar här hemma, men precis som sin mor är hon dyr i drift – biter sönder det hon bara kan med företräde för Ice Bugs och andra dyrbarheter -  och har en jaktnäsa jag utan vidare skulle kunna avstå. Nu har hon – och övriga i kullen – fyllt 10 månader och hon har precis avslutat sitt första löp. Hon hänger med på simmet också varje gång och tycker om det. Älskar att jobba och vill alltid göra sitt bästa även om hon ibland får tänka två gånger…


Sofia och Isa har tagit det lugnt under året och rehabat. Isa börjar komma tillbaka och kastrerades här innan jul, så just nu går hon på rehab från det. Är det inte det ena så är det det andra. 

Sofia och jag hann med en kort men intensiv roadtrip Tierp - Sollefteå- Tierp under en helg i juni. Isas uppfödare (kennel Everics i Björksjön) har kennelläger denna helg varje år så i år tog vi med Blixtra och Isa och åkte upp så Isa fick valla lite och vi fick en härlig helg med fantastiska och generösa hundmänniskor.

Muskot bor numera hos Sofia och är en jättetrevlig och snäll kille (än så länge) som älskar sin matte, är galet glad och tar ohyggligt mycket plats. De tränar på med fint resultat och har också provat på spår, sök och lydnad. Kan säga att de är grymt mycket mer framgångsrika i alla grenar än vad Pirri-Pirran och jag är. Sofia säger själv att hon tror att det mesta är förinstallerat på denna hund, vilket det tyvärr inte är på min. För det kan väl inte vara så att det hänger på vem som håller i spakarna?


Sofia fyllde 22 under året och avslutade utbildningen till Byggnadsingenjör. Veckan efter examen skriver hon på ett anställningsavtal för Bylero (Byggledare i Roslagen) där hon började jobba i mitten av augusti med 6 månaders provanställning men har under december hunnit skriva på för tillsvidareanställning. Bra villkor – lön och tjänstebil – och bra chefer (kvinnliga) vilket innebär mycket personalvård och stor förståelse för sina anställda. Tror hon trivs bra, även om det såklart är en omställning att gå från att plugga på högskola till att gå all-in och jobba heltid i byggbranschen. Sofia har också utbildat sig till tävlingsledare under året och har fått mycket beröm för sina tävlingar. Sofia arrangerade som vanligt Rapportlägret över Kristi Himmelsfärd som numera blivit väldigt populärt, vilket är jätteroligt! När Clara flyttade hem till sommaren tog även Sofia hem en häst – islänningen Samba – på foder och började odla hästintresset igen.


Clara fyllde 20 år i april och var redan då på det klara med att hon ville hoppa av kriminologutbildningen i Örebro och flytta hem till sommaren. Sagt och gjort. I samband med detta tog hon hem två hästar som hon pysslar om. Tanken var att hon skulle läsa italienska på helfart på Uppsala Universitet under hösten, men det föll inte väl ut, så istället har hon arbetat till och från hos Mäster Arnes i Uppsala (ett anrikt skrädderi i Uppsala) där hon trivs jättebra.

Hon är frustrerad över att inte veta vad hon vill och jobbar på det. Till dess jobbar hon på med sina hästar, hjälper oss med alla hundar och jobbar extra på Mäster Arnes. Hon åker regelbundet tillbaka till Örebro och partajar med sina kompisar och har även några gånger under året varit till Nederländerna och hälsat på bästisen Lovisa. Hon avslutar också året 2016 där, och dyker upp här hemma igen i början av januari.


Johnny fyllde 50 under året vilket vi firande i goda vänners lag med en helg på Högbo Bruk, med god mat och god dryck. Han blev under året head-huntad till ett nytt jobb, vilket innebar att han skulle få bygga flerfamiljshus i Tierp – på hemmaplan! Fantastiskt. Efter en del förhandlande tackade han ja och vi blev generöst inbjudna att följa med nya firman till Berlin en långhelg i april, innan han ens hade börjat. Fantastisk stad och ett fantastiskt företag. Dock sa han upp sig innan provanställningen gick ut vilket såklart inte möttes av så glada miner – han har tillsammans med två tidigare kollegor valt att starta ett eget konsultbolag som han numera jobbar i – men det var inte så illa ändå, då företaget valde att behålla honom på samma tjänst men på konsultbasis. Ryktena säger att de är mycket nöjda med honom, vilket jag kan förstå, då han lägger ner hela (suck…) sin själ i de jobb han har. De vill gärna att han fortsätter platschefa åt dem även på framtida jobb, vilket också är ett gott betyg.


När det gäller mig själv har jag under året jobbat på Svensk Fastighetsförmedling i Tierp, vilket har varit fantastiskt roligt.  Jag har haft ett riktigt bra år försäljningsmässigt, men kände också att det blev tufft att ha en valpkull i samband med att det var rejäl högkonjunktur på jobbet och en av kollegorna gick hem på barnledigt. Jag höll näst högsta nivån på försäljningar under hela året och levererade rejält, trots att jag under två månader var halvtid på jobbet. Det här gjorde att jag kände mig fruktansvärt slutkörd. När jag under hösten sedan fick erbjudande om en projektanställning hos kommunen funderade jag inte länge innan jag tackade ja. Och det känns bra. Jag sa upp mig i mitten av november och har under slutet av november och under december tagit ut innestående semester och varit ledig ganska mycket, vilket har varit skönt. Dels att kunna ge sig tid att varva ner och dels att fokusera om inför det kommande. Jag har varit nere några halvdagar och introducerat mig och träffat nya kollegor och det känns riktigt bra.

I övrigt har jag hunnit med att operera båda ögonen för grå starr, vilket var läskigt men rent fantastiskt. Upptäckte i våras att synen snabbt försämrats och efter en del undersökningar blev jag erbjuden operation av båda ögonen med några månaders mellanrum. Det har gjort att en helt ny värld har öppnats för mig. Vilka möjligheter vi har i Sverige och vilken läkarvård.

Jag är oerhört tacksam.

 

Våren 2016 fick vi alltså möjligheten att följa med på en långhelg till Berlin med Johnnys nya jobb. En fantastisk stad som jag aldrig kommit på att åka till men som jag är glad att jag har besökt. Jätteroligt och ett skönt avbrott i vardagen, även om jag var fullständigt slutkörd vid den här tiden. Sommaren 2016 var det åter dags för Kattas och min årliga husmorssemester vid havet i Ängskär. Vi solade och badade, åt gott och drack gott och hade som vanligt oerhört trevligt. Roligt nog kom Sofia och hälsade på oss, och även Johannes och Clara kom över en sväng. Vi fick också besök av ett gäng gamla klassisar som var ute på MC-tur. Fantastiskt roligt.

I övrigt slappade vi hemma och hann också med några dagars hundträning på Öland med husvagn, i härliga hundvänners lag. Träningsupplägg med bl a rapport, upplet och lydnad inför SM. Fantastiskt roligt och härligt på alla sätt, varmt och härligt, och för mig är Öland nostalgi som heter duga. Några av mina härligaste barndomsminnen har jag därifrån.  Roligt var också att många av valpköparna var där så vi fick möjlighet att ses igen. Sedan gick ju Bruks-SM av stapeln i Borås, och då var vi där en vecka och fick möjlighet att visa att Bästa Blixtra verkligen är en av Sveriges Bästa Rapporthundar.

I övrigt dras jag fortfarande med ett aningens för högt blodtryck och en rygg som krånglar (som jag behandlar till och från). Har varit hos en ny naprapat i Östhammar som – får man väl säga – gjort underverk på två gånger. Helt fantastiskt.


Annars mår familjen hyfsat bra får man väl säga, alla börjar ju komma upp i stigande ålder nu och med detta kommer också en del krämpor.

Mamma är ju lite skruttig - problem med balansen och talet – och går nu på utredning för detta. Inte alltid så roligt att bli äldre kanske, men än så länge håller sig alla på benen och klarar sig själva fullt ut, och det får man väl säga är bra. Pappa har hunnit fylla 80 under året och har väl en del krämpor men är förhållandevis pigg och alert.

Johnnys mamma har opererat ögon och knä under året men är pigg och fräsch.

Johnnys pappa gick sorgligt och oväntat bort på Luciadagen efter att ha halkat på en isfläck när han var ute med hunden. Han föll så illa så han slog i huvudet och fick ett par blödningar, som eskalerade i och med att han åt blodförtunnande medicin. Då man inte fick stopp på blödningarna avled han i samband med detta. Det här kom som en chock för oss alla – hur något så banalt kan få sådana följder. Jag vet inte riktigt om det är någon av oss som riktigt förstått ännu att han inte kommer tillbaka mera. Mycket ledsamt – och en av våra absolut största supportrar på hundsidan har gått ur tiden. Han fanns alltid där och tittade när vi tävlade – och var så glad när det gick bra för oss på SM. Begravning blir efter helgerna. Så ledsamt.

Och en ödmjukhet inför livet inträder – ofattbart att allt kan ställas på sin spets och förändras från en dag till en annan.


Ja, detta var en del av vad som hänt under året som gått.

Självklart har det hänt en massa saker, små och stora som hela tiden formar och påverkar oss. Livet i sig är en pågående förändring hela tiden och vi lär oss hela tiden nya saker och omvärderar gamla. I och med detta får vi nya insikter också hela tiden. Men det är väl det som är livet.

Tänk om livet stod stilla?!


Så, nu väntar vi in 2017. Johnny och jag ta med oss mallarna och tillbringar nyår i Säfsen med hundträning och nyårsmiddag. Inga skidor som det ser ut, inga längdspår öppna. Tyvärr. Clara är i Nederländerna hos bästisen och firar där, och i år var det Sofia som drog nitlotten och får vara häst- och hundvakt här hemma. Hon hinner ändå in och fira med sina vänner på en härlig nyårsmiddag i Uppsala innan hon vänder hemåt igen.


Och självklart hoppas vi att det blir ett toppenår på alla sätt, för oss, vår familj, våra vänner och alla som vi känner. Och alla andra också, naturligtvis.


Ett gott slut mina vänner, och ett riktigt Gott Nytt 2017 till er alla!

 

 

Presentation


Livet på landet

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Gästbok

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Livet på landet med Blogkeen
Följ Livet på landet med Bloglovin'

Vädret hos mig

Buzzador

Klockan är...

Aptus Pro Sport / Orion Pharma

Aptuspet.com

Mera Dog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se