Herkules jobbar på att finna sig tillrätta. Han har fått hälsa som hastigast på hundarna, men det tyckte han inte var någon höjdare. Så nu låter vi honom installera sig i lugn och ro innan vi gör ytterligare försök.

Han känner sig trygg i sadelkammaren, där han har sin korg och sin mat. Han tycker fortfarande att hästarna är lite för stora, men vänjer sig sakta men säkert. Vi har börjat öppna stalldörren ut i vårsolen när någon av oss är ute, och då smyger han ett varv runt stallbyggnaden och så kvickt in till tryggheten igen! Han är en försiktig general, men blir glad när vi kommer och kurrar så glatt när jag kommer in på morronen och fodrar hästar, och det känns bra.

Så långt har vi kommit för dagen!

Här kommer några väl valda delar av Fia...

Ett halvsovande öga...

Och en sheltitass...

Storasyster & lillasyster i familjen som älskar att fota lite udda motiv:)

... kommer här.

Mallenäsa och framtänder...

Malletass...

Mallesvans...

Komplett malle i vilande form...

Idag slutade jag tidigare från jobbet och tog med mig Lillasyster i familjen och åkte till Kennel Queen Cobras för att titta på Lule-bäbisarnas pappa - Rock City's Andalucit "Ozzy" - en helt underbar pudelkille med alla bitar på rätt plats! Och detta trots pågående parningar och höglöpande tikar!

Här pudelpappa Ozzy:

Helena har också en halvsyster till Lule-bäbisarnas mamma, Primapore Malliga Cobra  "Cobra", en jättehärlig tik med stor personlighet:

Jättetack till Helena som tog sig tid med oss, och för att vi fick hälsa på alla härliga jyckar - även de andra pudlarna och de andra hundarna!

Nu längtar vi ännu mer efter en pudelbäbis...

... och som fyller fyra veckor på torsdag!

Är de inte fullständigt underbara?

Här den bruna:

Och här en svart valp:

Och ännu en:

Visst är de bedårande?

Alla bilder är lånade från Kennel Frimares i Luleå! Tack Maria!

Vi har blivit med katt!

En liten blyertsgrå kattpojke på 4 år som heter Herkules flyttade in hos oss igårkväll. Tanken är att Herkules ska bo hos oss i stallet och jobba som stallkatt. Sen får vi se om Herkules tycker att det är en bra idé - eller inte.

Jag har sagt att vi tar honom på prov en vecka för att se om han trivs med oss och om vi (läs Storlur:) trivs med honom.

En klasskompis till Sofia ska flytta och kan inte ha sin katt kvar, alternativet är avlivning, och av den anledningen har vi sagt att vi provar.

Tjejerna har bäddat åt honom i sadelkammaren och fixat med matplats och pysslat och donat, och han får vara inne tills framåt måndag eftermiddag, har vi tänkt, så han inte springer hem till sig igen det första han gör.

Han är älskad från första stund, kan jag säga, åtminstone av familjens tvåbeningar. Om 4-beningarna älskar honom återstår att se... Men det är väl som Fredde Hundcoach säger - bara att visa vem som bestämmer! Eller?

Återkommer med löpande rapporter...

Här en lycklig kattmatte:

Och en till:

Håll tummarna för att Herkules kattpojke trivs bra hos oss på landet!

Ekl rapporttävling idag, på hemmaplan denna gång. Samling 07.00 (gääääsp...) för avfärd mot rapportmarker. 1 lkl hund, 1 hkl hund samt 5 ekl hundar. Jag stannade kvar på A och Johnny gick till B. Stora Luren taggad till tänderna! Vid lottningen fick vi startnr 2 av elithundarna.

Från B till A skickas lägrehunden, utan problem. Men sen händer det något. Högrehunden går ut från B men vänder tillbaka. Första elithunden går ut, men kommer inte in till oss på A. Så skickas Ässi, och det enda jag vet är att två hundar före inte kommit in på A, och nervositeten stiger medan sekunderna tickar. Rätt som det är exploderar skogen i ett inferno av skällande ilskna hundar. Råkurr på sträckan (och jag vet ju hur hetlevrad vår malletjej kan vara när det gäller rapporttävlingar...)! Det lugnar ner sig men börjar om med förnyad styrka. Och inga hundar kommer in på A. Samtidigt med detta skickas också den fjärde elithunden i väg från B men inte heller han kommer in på A. Efter detta får vi radiomeddelande att samtliga hundar (hkl och elit 1-4) är tillbaka på B stationen - helskinnade. Så elithund nr 5 kommer som hon ska ner till A. Summan efter första sträckan är alltså att 2 hundar fortsätter, lkl-hunden och sista elithunden.

Så *&%# besviken man blir! (Samtidigt är jag såklart jättetacksam för att detta händer på hemmaplan - och inte i Herrljunga, 46 mil bort, om man nu ändå ska se något positivt med det :S)

Efteråt fick vi höra att hkl-hunden vänt om och kommit tillbaka in på B. Första elithunden springer fel och när hon sen kommer på sträckan tar hon ut fel riktning - istället för att gå mot A vänder hon tillbaka mot B - och där möter hon Ässi, och råkurr uppstår (två mallebrudar... dessutom:). Strax därpå kommer tredje elithunden, en BC-kille, som tar med sig de båda mallebrudarna tillbaka till B, där samtliga hundar har passerat första skytten i samlad tropp och kommer så också in på B-stationen...

Shit, shit, och shit.

När specialen var klar, stannade vi med Ässi & Tomas, Eva och Lia kvar och gjorde en träning (från B till A och sedan retur till B) för att både hundarna och vi själva skulle ha något positivt med oss hem i bagaget. Ässi var precis lika taggad som vanligt och gick ut jättebra och sprang som tusan, så vi tror inte att hon hade lagt på sig något utav detta, och det var himla positivt.

Trots allt.

Men - shit happens, sånt här händer och man kan inte förutse allting. Det är bara att ta nya tag till nästa tävling!

Och vackrast i världen - ja det är hon ju vad som än händer, våran Storlur!

Glöm inte ställa FRAM klockan en timme ikväll - så ni inte försover er imorgon! Vi ska måste komma ihåg det, vi har hundtävling med samling 07.00 imorgon, och det vore INTE kul att komma drällande vid 8-tiden...