Lillasyster är galet tokig i att fotografera. Nu har hon sålt allt hon äger och har - nästan - på Blocket.se för att kunna köpa sig en oändligt efterlängtad digital systemkamera, en Nikon D 60. När vi kom hem från Dobermannlägret hade kameran kommit, till hennes stora förtjusning.

Detta innebär att man för tillfället inte går säker nånstans, för hennes mixtrande och trixande och knäppande ur alla möjliga och omöjliga vinklar och på allsköns motiv. Fortsättning följer, och förhoppningsvis också bilder framöver...

Med plats för en och annan malle och pudel, såklart. Är så hemkommen efter nästan en veckas hundliv med likasinnade. Kennel Dobfanciers arrangerar varje år ett läger för valpköpare (och annat löst folk:) på Härnösands BK med inriktning på företrädesvis IPO, sök och också skogsspår. I år var Johnny inbjuden som spårinstruktör. Massor av hundar, och galet intresserat hundfolk. Tidiga morgnar och ut i skogen, här samling inför skogsspåren:

Därefter tillbaka till klubben för gemensam lunch, sen lydnadsträning och IPO-planarbete till sena kvällen.

Clara och Pudel-Bella (som har  fått mera social träning under dessa dagar än hon fått tidigare i hela sitt liv...)passade på att träna kontakt och agility:

Såklart blir det en del väntetid i bilen för hundarna också. NÄR är det min tur, undrar Stora Luren:

Och en och annan Falcon eller ett glas vin - men inte många. När kvällen kommer somnar man ovaggad, med eller utan drycker:

Naturligtvis var vi också hem till Dobfanciers och kollade deras dobermannvalpar - 13 (ja, ni läste rätt: TRETTON STYCKEN!) dobermannvalpar på 8 veckor... Hur underbara som helst:

Vi har också hunnit med 5 spår och en rapportträning (med diverse ofrivilliga störningar) och ett par uppletandeträningar med Ässi. Pudel-Bella har fått några spår (tokroligt tycker hon!) och provat på uppletande:)

Storasyster och Fiffen har varit hemma och hållit ställningarna med gården och hästarna, med standby av alla nära och kära.

Men jag har såklart längtat hem lite... Borta bra, men hemma bäst...

...Kärlek är för dom...

Köpte den idag och tänkte mig den som bilmusik i 33 mil. Om jag inte blir nerröstad, såklart. Då återgår vi till Winnerbäck igen, som inte alls går av för hackor...

... och hundträningsläger en stund framöver. Dobermannläger, med plats för en och annan malle. Nu byter vi baden baden mot vandrarkängor och skogsklättring. Vildsvinsnoja mot björnnoja... Och hundar från morgon till kväll! Ha det gott - vi hörs igen när vi kommer hem!

... blev vi nästan utan ikväll:)

På kvällspromenaden hamnade vi i såna svampmarker så vi höll aldrig på att komma därifrån. Har aldrig i hela mitt (17-åriga:) liv sett så mycket svamp!

I 1,5 timme plockade vi för glatta livet, vilket resulterade i nästan 6 liter rensad svamp. Kantareller. Gula. Som ska bli smörstekta eller gräddstuvade, i sitt nästa liv. Underbart!

Sen blev det ett glas iskallt rosévin, lördagsmys och massor av diskussioner och amatöranalyser kring videoupptagningen av Ässis MT. Jätteroligt att ha det på film! Och Stora Luren, ja hon sov så sött på örat, men både Fia och Bella tittade på filmen med oss, och funderade vad Stora Luren varit ute på...

Stackars Titti, idag har hon inte haft det lätt. På förmiddan tänkte vi släppa ihop Wille-ponken (en oförarglig liten herre - trodde vi! - i sina bästa år - jo tjena:) och Titti. Fångponnysar båda, kan säkert gå ihop. Trodde jag. Vi.

Släppte ut Wille först, och sen Titti. Lugnt, och lite tråkigt. Tills fan flög i Wille, och han - med sina onda fossingar - jagade vår nyhemkomna ponnyprinsessa - med lika onda fossingar - så stickor och strån rök.

Vilken jäkel, rent ut sagt!

Här i vild jakt, biter ponnyprinsessan i ändan - eller så långt upp han når - så det står härliga till.

Ponnyprinsessan Prinsessponnyn var tuff till en början, men sen tycker hon det blir lite läskigt - vad är det för litet monster ni har släppt ihop mig med?

Flyr för livet - men vacker ändå:

Stygg-Wille:

Och sparkas gör han:

Eftersom vi inte såg någon ände på eländet, tvingades vi dela på dem, Wille var helt oregerlig, har aldrig sett honom så förut. Vad kan det bero på, undrar man ängsligt? Hon är ju ändå en prinsessponny, om än en småkaxig sådan?

Prinsessponnyn var så trött, så trött:

Och Wille likaså, naturligtvis, men där tyckte vi ju att han fick skylla sig lite själv... styggingen.

Som tröst blev prinsessponnyn Titti så ompysslad ikväll, borstad och kammad - och flätad som det anstår en prinsessponny:

Dessutom hann hon bli riden en liten stund på sandvolten idag, i skritt, av Allysons matte Vanessa. Gick strålande, jobbades lite i skritt och var riktigt samarbetsvillig. Fortsättning följer i morgon, och förhoppningsvis också bilder.

Nu sover nog både prinsessponnyn och Willeponken gott i sina boxar i natt, så gör vi ett nytt försök till umgänge i morgon.

Ässi blev godkänd på 362 p. Här kommer protokollet:

Samarbete Fö: 5

Samarbete TL: 4

Gripa 5 m: 4

Gripa 40 m: 4

Gripa/hålla 5 m: 4

Gripa/hålla 40 m: 4

Gripa/slita/dra 5 m: 3

Gripa/slita/dra 40 m: 3

Förföljande: 5

Förföljande/gripande: 3

Uthållighet: 1

Social självsäkerhet: 3

Social nyfikenhet: 3

Socialt samspel: 1

Handlingsförmåga: 3

Anpassningsförmåga: 4

Koncentration: 3

Avreaktion: 3

Minnesbilder: 3

Rädsla: 2

Aggressivitet: 4

Nyfikenhet: 3

Skott: 5

Hon brister en del i tillgänglighet, och detta genomsyrar hela korningen utan att för den skull ta över hand. Hon låter sig motvilligt hanteras av TL, och är generellt sett ganska ointresserad av andra än familjen. Hon tar mycket hjälp av kampen för att lösa olika situationer, kampen gör också andra människor intressanta.

Nu är hon godkänd på korningens mentaldel, som dessutom genomfördes under höglöp. Bra jobbat Stora Luren!

... sent omsider. Tror jag?  Eller också är vi bara ovana... När vi var ut vid 22 och skulle ta in den lerfläckade lilla prinsessan Titti hade hon nästan vandrat sönder hagen, och hon var nästan helt täckt med mygg.

Men nu står hon skyddat i boxen över natten, garanterat myggfri efter rejäl inoljning, och knaprar på lite årsgammalt hö, och verkar faktiskt rätt nöjd. Wille gör henne sällskap i stallet, och Edwin och Allyson nattvandrar i hagen. Och viftar svansar åt varann. Och lugnet - och mörkret - lägrar sig sakta över det lilla huset på landet...