... är nu över och vi är återigen hemma i det lilla huset på landet. Efter sisådär nästan 70 mil i bil med husvagn... och en 11 placering i bagaget!

Till att börja med vill jag säga att det har varit en otroligt rolig tävling - massor av roliga människor, fina och duktiga hundar i alla grenar, och en  otroligt bra erfarenhet - som vi gärna gör om!

Jag vet inte om jag kan säga att vi egentligen är nöjda med resultatet (det vore ju att ljuga att säga att man inte önskat placera sig bättre), men det är mycket som spelar in - en tävling, en dag och 20 ekipage, vilket är långt mer än på vanliga tävlingar, då vi ligger på mellan 5-7 ekipage - MAX!

I rapporten där vi tävlade har 20 ekipage med de högsta bruksresultaten inom rapport kvalat in under året, så att bara komma med känns som en ynnest. Sen må man ha i åtanke att det också är Sveriges 20 bästa rapporthundar som tävlar mot varann, och som jag upplevde det var det mycket hög klass på samtliga hundar (och förare).

Jippot började på fredagen nere på Falkenbergs IP med veterinärbesiktning och senare på eftermiddagen invigning av årets Bruks-SM, vilket var pampigt såklart. Samtliga förare och en del utav hundarna gick med i ceremonin runt halva Falkenberg. DÅ först förstod jag lite hur stort det här var, med Bruks SM. Kl 18 var det lottning, och vi fick startnr 12. Om det var bra eller dåligt - ja det är ju svårt att säga när man  inte varit med tidigare. Som jag sa: Det kan man säga först med facit i hand, efter avslutad tävling:)

Lördag morgon var det då dags för rapporten. Samling 06.50 nån mil utanför stan, 20 ekipage och en himla massa publik, för avfärd till rapportmarker (som inte var nådiga:).

Första sträckan (B-A) var lugn, alla hundar (utom en, som vände tillbaka till B) kom in fint med hyfsat jämna tider och alla var glada och nöjda. Så var det dags att skicka till C. För vår del blev framföringen usel, tyvärr (men det visade sig senare att jag ändå inte fick något nerdrag för detta), mtp vad vi är vana med. Ässi har från första början haft fina framföringar, inget ljud trots en fruktansvärd laddning, och hela tiden mycket kontakt. Här var säkert jag lite nervös (även om jag inte tyckte det var värre än vilken tävling som helst - helt ärligt!) och hon var säkert också mycket peppad, mtp att 10 hundar gått iväg före henne. Detta gjorde att hon släppte lite på framföringen och jag fick korrigera henne med ett dk, och det är ju INTE vad man vill ha nerdrag för! Och speciellt inte på ett SM:) Gick iväg gjorde hon iaf som en raket.

När hon kommit utanför synhåll och jag traskat iväg för att ge plats till nästa förare, kommer en schäferhanne tillbaka. Och jag fick hjärtat i halsgropen - Ässi måste ha mött honom? Och hon har ingen rutin på att möta hundar i spåret... Strax efter kommer nästa hund tillbaka, en malletik som hade startnr:et före Ässi. Ännu mer hjärta i halsgropen. Totalt vände 5 hundar på sträckan A-C - men inte Ässi! Däremot hade hon göra 7,37 min för att ta sig till C (vilket är bedrövligt lång tid) - men hon grejade det!! Efter vila på C (hon var mycket mycket trött efter att ha letat rätt väg under så lång tid) så kom hon ändå med hyfsad tid ner till mig igen på A. Kände också att hon var rejält trött efter denna sträcka, men mtp att det ändå var så pass många hundar kvar blev det hyfsade liggtider och hon hann vila ut ordentligt. Inför skicket A-D peppade jag upp henne rejält innan det var dags för hennes tur, för att sedan ha möjlighet att kunna korrigera henne det som behövdes innan det var dags för sista framföringen - som i stället blev riktigt bra! Hon var med på noterna och hade fin kontakt. Släppte inte något, och gick på startsignalen iväg som en kanon. Mycket nöjd matte:)

Sista sträckan gick samtliga hundar utom en - förra årets SM-vinnare tror jag också att det var - och så var rapporten över för denna gång.

Av 20 hundar hade alltså 7 brutit på rapporten, och pga strulet med tiden på sträckan A-C låg då Ässi på plac 13 (dvs sist av de hundar som var kvar).

Vid betygsudelningen efteråt visade det sig att hon hade 8 i betyg på A-stationen och 5 ute:(. Tydligen hade hon strulat på framföringen för Johnny på det sista utav skicken och fått rejält neddrag pga att hon släppt och traskat över startlinjen och blivit bedömd som tjuvstart. I övrigt hade hon nerdrag för tidstillägg. Eländigt, men vad vi tog med oss från den här dagen var att hon löste strulet, och OM det var så hon mötte hundar (och det måste hon nästan ha gjort eftersom 5 hundar bröt efter att jag skickat henne) så är det ju helt suveränt att hon tagit sig till C. Så jag kan inte säga ändå att vi var missnöjda, utan vi tyckte att hennes prestation var mycket bra, trots tiderna.

Innan hemgång var det så dags för platsliggning för alla hundarna som var kvar:

och också stegen.

Sen fick vi åka hem... Vi var trötta efter en hel dag i skogen (samling 06.50 och jag tror vi var åter vid campingen vid 16.30 - det blev en lång dag!), och Ässi framförallt. Så det blev en snabb middag och jag tror vi sov allihopa före 22... Till saken hör också att det blåste fruktansvärt både natten mot lördag och natten mot söndag, regn och åskskurar, så det blev inte mycket sova...

Man hade beslutat om omvänd startordning för söndagens uppletande och lydnad, vilket innebar att Johnny och Ässi stod först på uppletandet. En ruta som såg relativt enkel ut. Ässi plockade två föremål, och fick betyget 5. Inte så man storskrattade direkt... Men det visade sig under dagens lopp att bara 5 hundar av de 13 kvarvarande hade betyg på uppletandet (max 5 eller 6!) och resten 0:ade! Så till slut tyckte vi ju ändå att det var bra gjort... Att sedan gå som första hund på lydnaden är väl inte det enklaste, innan man vet var domarna lägger ribban, men Johnny och Ässi gjorde en hyfsad lydnad trots lite småmissar (hon stannade inte riktigt på ställandet på inkallningen, t ex). Fick ihop drygt 233 p (ligger oftast mellan 250-260 p).

Resultaten på samtliga hundar i årets SM hittar ni här.

Trots detta (eller kanske tack vare uppletandet?) lyckades Ässi alltså klättra två placeringar upp, från 13 till 11, som slutresultat. Och hon har varit jätteduktig, gjort allt efter bästa förmåga - och hon är såklart fortfarande våran allra, allra bästa! (Någon som tvivlade på det?:)

Efter uppletande och lydnad för samtliga hundar i samtliga grenar, var det så prisutdelning kl 15.30 Våra duktiga klubbkamrater Anneli och Dennis Arthursson med Wilse's Dizel placerade sig som 4:a (med mycket liten marginal till både 3:an och 2:an), så det är bara att gratulera! Vann gjorde Hinnareds Bonnie, en fantastiskt duktig rapporthund som under många år legat i topplaceringar på SM. Grattis grattis, till Britt-Marie och Sixten!

Vi blev inte heller lottlösa, även om vi inte fick något pris.

Upplandsdistriktet, t ex,  belönade oss med ett presentkort på en hundbutik i Uppsala för att vi kvalat in:

Från klubben fick vi en flaska mousserande vin, från AfBV fick vi en pokal och en medalj (också för att vi kvalat in med en malle:) och från Ässis uppfödare en flaska champagne och ett jätteben till Ässi (som hon mumsade på efter avslutad tävling). Tack Kerstin!

Återigen - en fantastiskt rolig tävling som vi hoppas få möjlighet att tävla igen, ett annat år. Ässi är ju också bara 3,5 år, så vi hoppas ha framtiden för oss.

Ja, då drar vi mot Falkenberg om några timmar. Och Bruks-SM! Om några dagar är vi hemma igen, förhoppningsvis några erfarenheter rikare.

Håll gärna alla tummar ni har, det kommer att behövas!

Wooohooo - Falkenberg, here we come!

... har idag fått avsluta sin tid här på jorden och vandrat vidare till de förhoppningsvis grönaste av gröna ängar på andra sidan. Det känns så tungt, så tungt, och trots att jag inte för en sekund tvivlar på att det var rätt beslut, så är det lika fruktansvärt varje gång man måste lämna en kär vän. Wille har inte varit bra från sin fång på hela sommaren, han har varit dålig och mindre dålig kan man uttrycka det som. Igår kom veterinären ut hit och tittade på honom och talade om för mig att han förmodligen har ont hela tiden, och med detta kom beslutet som jag funderat på under nästan hela sommaren.

Vi hämtade Wille för många år sedan ute i Johannisfors. Vi hade varit och tittat på honom först, och det blev kärlek vid första ögonkastet. Han var oriden, tjurig och egensinnig men hans ögon speglade ett hjärta av guld. Det fanns absolut inget ont i den hästen, det var min fasta övertygelse.

När tjejerna började rida honom testade han allt med dem, han stannade och tjurade och vägrade gå ur fläcken, han skenade, han slängde av dem - you name it. De grät och förbannade den lilla ponnyn. Men mamman stod på sig och sa: kämpa på! Och det gav resultat - så mycket roligt mina tjejer haft med Wille! Både på hästryggen och i kärra bakom - något som han för övrigt älskade, hur gammal han än var.

För några år sedan fick han fång en sommar, och det har återkommit två somrar till och bara blivit värre och värre. De senaste åren har han gått som sällskap och bara blivit sporadiskt riden - men pigg och vild som sjutton - och körd och mest ompysslad. Ett pensionärsliv, kan man kanske säga. Ett gott sådant också, är jag övertygad om, om man bortser från fången.

Älskade Wille, stallet blir tomt utan dig, och vi kommer att sakna dig så. Tack för att vi fick lära känna dig och dela ditt liv en stund.

Vi önskar dig allt gott, vännen.

Idag var det generalrepetition i rapport inför nästa helgs SM i Falkenberg! Åtminstone för Ässi och Dizel, som idag fick träna med Waidra och Banjo.

Och vilka hundar! Idag tror jag alla hundar fått raketbensin, för attans vad det gick undan. På två skick hade Ässi och Dizel på sekunden samma tid! Imponerande (men också oroväckande:)! Banjo var dessutom snabbast på någon utav sträckorna och låg jämnt på övriga sträckor! Undrar vad Lena matar honom med?

Banjo mellan två skick, ser lugn ut - men skenet bedrar. Attans vad det går undan när han kommer på rapporten. Han kommer helt klart att bli en farlig konkurrent i eliten i höst. Kolla blicken bara:)

Dizel är också en raket, och går med en rasande fart och en hejdlös motivation. Här i vila mellan två skick - men hela tiden på g:

Waidra sprang idag två sträckor, då hon opererats under senhösten och inte riktigt är i full gång än, så hon blev kvar ute på station C och D. Också i en rasande fart och med en motivation som heter duga!

Stora Luren var mycket piggare idag än i går - mtp jordgetingsticken eller vad det nu är som distraherar henne - och väldigt glad och springsugen. Och springer, det gör hon med den äran. Och glädjen.

Ässi med STORA belöningen på A-stationen:

Världens bästa. Hur det än går nästa helg!

Här med sitt nya fina tjänstetecken, som hon invigde idag:

Vacker till och med bakifrån. Har ni hört den förut?

Summa summarum kändes det som ett bra genrep. Tror alla var riktigt nöjda och ingen hund strulade på någon sträcka. Hurra!

Stora Luren blev rejält attackerad och biten av jordgetingar på promenaden med husse igår. Ute på vanliga promenadstråket måste hon ha trampat till i ett jordgetingbo på ett gärde. Och det vet vi ju, att jordgetingar är inte att leka med. Anfaller i flock och biter sig fast rejält. Och hårt!

Hon klarade munnen, men har flera stick på kroppen, och har sen igår varit rejält dämpad. Har gått och lagt sig själv i bädden när vi suttit i ett annat rum, och såna saker. Den som har malle vet att det finns oftast inte på världskartan:) Förmodligen sviter efter geting-attacken.

Stackasr liten, Storlur.

Och inte nog med att de är dum, de rackarna, de är ful som stryk också:

Eller hur?

Har varit på klubben ikväll, Pudel-Bella hade andra träffen på valpkursen idag, och skötte sig jättebra enligt Lilla Matte. Soffi var med och tränade agility med Fia och det hade också gått bra, och Stora Luren och jag tränade lydnad lite halvhjärtat. Naturligtvis tycker man att ingenting går riktigt bra, och lika naturligtvis stressar man upp sig för att man VILL att allting ska gå riktigt bra - med tanke på att det inte är många dagar kvar till tävling. Och naturligtvis så blir det - åtminstone fläckvis - strul. Och naturligtvis så tycker man att Stora Luren inte är riktigt sig lik, och naturligtvis börjar man fundera på om det är sviter efter löpet, och naturligtvis blir man sig såklart inte riktigt lik själv...

Ikväll trodde Stora Luren helt plötsligt att det var ok att hoppa över sista steget på stegen! Flera gånger på raken, dessutom. Att hon inte fick någon belöning tycktes hon inte reflektera så mycket över - medan jag höll på att gå i bitar. NU! Detta är det sista vi behöver! Men så, till sist så ramlade poletten ner igen, hon trampade fint på sista steget och fick sin kamp-belöning. Puh. Undrar om det är tävlingsnerverna som börjar kännas av?

Ja, för matte alltså, Stora Luren är stencool...

... har varit kvällens händelser.

Beställde ett nytt tjänstetecken till Bästa-Älska till SM:et ifrån Truxelis brodyrtrolleri och det kom med posten idag. Urläckert - frågan är bara om man får använda det som tjänstetecken när det inte är i traditionella färger - nån som vet? Annars får hon använda det som gå-borts-kostym eller promenad-näsduk. Fint var det iaf - eller är det så att allt klär en skönhet:)?

(Bättre bild kommer vilken dag som helst:)

Så har det varit dags för den månatliga (? lät ju bra iaf...) pudelklippningen, som tar sin rundliga tid. Och då är Pudel-Bella bara 5 månader och utan krav på utställningsklipp! Bad, borst och fön. Därefter klipp med maskin och med handsax. Vår vän Elisabet kommer som en räddande ängel med ett rutinerat pudelklipphandlag - och det är guld värt, för oss som fortfarande är nybörjare! Men vi tar in, och förhoppningsvis lär vi oss lite av det också.

Bella blir så trött, så trött när allt är klart. Och det är klart, två timmar - drygt - på klippbordet tar ut sin rätt. Såklart får hon hoppe-leka lite emellanåt, men det blir ändå lite jobbigt trots att hon är en mycket tapper pudelflicka. Idag visade det sig dessutom att hon är en mycket vacker pudelflicka under pälsmössan. Vänta bara tills korten kommer!

... har stått på dagens schema för Stora Luren (och hennes vänner, som naturligtvis också hänger med på ett hörn).

Ikväll åkte vi till Torslunda Backen utanför Tierp (gamla slalombacken:), och tränade backspring. Fy *%#! så jobbigt! Skickade Ässi mellan oss och turades om att vara nere och uppe i backen och springa omkring och slå med kampen i marken... Pust. Men vad hon sprang! Och trött blev hon... också!

Och Pudel-Bella och Fia sprang som yrväder de också, bara i ren glädje:)

Därefter direkt upp till klubben där vi körde lydnad med kommendering.

Fritt följ, inkallning med massor av provocering, kryp likaså, framåtsändande också med provocering och hopp - allt med massor av glädje, kamp och bus men också massor av provocering med risk för tjyvstarter och andra egna initiativ. Gick hyfsat - men visst behövs det träning och åter träning!

Pudel-Bella och Clara tränade kontakt och Fia och Soffi tränade lite agility och sen lydnad (hopp och apportering, bl a) - jätteduktiga!

Så nu är alla hundar så nöjda - och gissa om det är skönt! Nu kan vi luta oss tillbaka med en kopp kaffe och helhjärtat klia våra myggbett en stund:)

Mycket välbehövligt!