... och Anders slaskar. Rejält dessutom, här vräker regnet ner och det är 6 grader varmt. Törs vi hoppas på att julen braskar, som gamla bondepraktikan säger?

... av svininfluensa har vi varit på idag, Storasyster och jag. Slank in på den lokala vaccinationsbyrån på morronkvisten och frågade om de händelsevis inte hade någon nasse-spruta låg och skräpade någonstans. Icke, men de skulle hämta några doser under dagen, så om jag kom tillbaka om ett par timmar skulle det nog gå att ordna. Sagt och gjort, två timmar senare stod vi där igen, och hade tagit med en kollega till mig också, och det var rena rama gräddfilen rakt in i sprutrummet.

Så nu är det gjort. Lillasyster är ju vaccinerad sedan tidigare och Sambon vägrar. När jag kom tillbaka till jobbet tipsade jag övriga på avdelningen, så jag tror de flesta var iväg och fick en dos. Nu hoppas vi att vaccinet inte ger upphov till några större sviter, för då innebär det att halva avdelningen ligger imorgon...  

... på Nyköpings BK  igår. Med husse, då tjejerna och jag hade bokat biljetter till Stockholm Horse Show i Globen sen långt tillbaka. På gott och ont. Att inte vara med, menar jag. Ångestladdat var det ju hursomhaver   .

Hursomhaver, testet var inte knepigt på något sätt, testledaren ville bara se henne med andra hundar, vilket innebar att de fick gå lite bland andra hundar och möta andra hundar, vilket såklart inte innebar något problem (det brukar det sällan göra). Hon hade mallat (haha...) sig lite på avstånd - typ rumpan i vädret - men det är väl inget regelfel, får man hoppas...

Testledaren  tyckte inte att det fanns någon överdriven aggressivitet i henne på något vis, och det skulle han vidarebefordra till SKK.

Det hon hade reagerat lite på var när testledaren och hans fru kört en budföring (eller flera) framför näsan på henne, då hade hon väl gruffat till första gångerna men det hade inte varit något anmärkningsvärt.

Mycket prat hade det blivit, såklart. Om hundar, om mallar, om regleverk, om domare, och om mycket, mycket annat.

Nu skriver testledaren en bedömning till SKK av vad han sagt, och därefter får vi väl hoppas att de hör av sig. Förhoppningsvis lika fort som efter Timrå-tävlingen.

Och även om nu Johnny tyckte att det här kändes positivt, så vågar vi inte riktigt ropa hej innan vi har det på papper...

Så - håll gärna tummar och tassar en stund till...   

Vi åkte till Globen med den lokala ryttarklubben igår. Tjejerna och jag hade bokat resa sedan långt tillbaka. (Att det sedan skulle visa sig bli samma dag som Ässi skulle testas för Curt Blixt visste vi naturligtvis inte då. Lite laddat när såklart...)

För mig som aldrig tidigare ens varit på Globen, var ju det här ett jättejippo.

Vi började med att knata runt i Annexet, där häststånden haglade tätt. Ja, missförstå mig rätt - naturligtvis handlade det om försäljare av allsköns hästmaterial    och ingenting annat.

Kl. 17 sedan började showen - och vilken show! Fantastiskt1

Men innan vi kom så långt, skulle vi då upp på läktaren... och det var ingen rolig resa. När man har en god portion höjdskräck. Huvaligen. Hur jag från sektion B läktare 21 lyckades ta mig upp till rad 15 är för mig en gåta. Det innebär att vi satt NÄSTAN uppe i taket på Globen, och med tanke på att lutningen på trappa och bänkrader ner är rätt skarp, handlade första delen av showen av att luta sig tillbaka så långt det gick och fundera över varför i hela världen man inte har säkerhetsbälten på såna här ställen   .

Men - vartefter tiden gick vande man sig lite med höjden, sakta men säkert.

(Men nästa gång vill jag nog välja min plats själv. Och då blir det MYCKET närmare marken - jag lovar!)
Men att gå och köpa fika i pausen, där gick gränsen. Det var inte att tänka på... Inget spring upp och nerför trapporna i onödan, inte. Tjejerna sprang och handlade och fixade, men jag, jag satt där jag satt   .

Showen då, den var hur mäktig som helst. Arenan också, trots höjden.

Det var hoppning för B- och C-ponnier, det var 4-spannskörning, det var Pegasus, det var tomtar & hästar & stjärngossar, det var kändishoppning och det var Jean Francois Pignon, en fransk hästdressör med 6 hästar inne på banan samtidigt, som han fick till vad som helst bara med hjälp av en piska.

Fantastiskt att se.

   Nu pratar vi NH på hög nivå!

Och en massa mer.

Showen slutade vid 22, så klockan hann väl bli nästan 22.30 innan alla satt på bussen som vände hemåt igen. Kom hem vid midnatt - dötrötta. Och nöjda!

Kostade på oss en timmes flex och sovmorgon till tjejerna. Det behövdes.

Det här gör vi gärna om ett annat år.

Tack till TIRK som ordnade biljetter och bjöd på buss!

... ska testas för SKK av Curt Blixt i morgon. Då gäller det...

Har hört horribla historier om dessa SKK-tester, det är bara att hoppas att de inte stämmer överens med verkligheten.

Vi hoppas såklart att det går bra.

... och så här ser det ut hemma hos oss...

Ibland lite traditionellt, och ibland inte...

I hallen:

I vardagsrummet satte jag svarta adventsstjärnor i år - urläckra:

I köket går det mesta i silver...

Och så den traditionella adventsLJUSstaken:

Så nu är det bara lite kyla och ett snötäcke som saknas, för att den RÄTTA stämningen ska infinna sig.

Ikväll har vi tjuvstartat ytterligre på advent och haft glöggafton för vännerna V(ickan) och R(alf) och N(ellie). Härligt god Dufvenkrooks lingon och blåbär för barn och chaufför, och Dufvenkrooks vinglögg för oss andra.

Och naturligtvis en liten Blossa cognacsglögg  som avrundning . Inte dumt alls.

Och naturligtvis pepparkakshjärtan, finska pepparkakor (som inte alls är kamouflerade skorpor som någon ville hävda :) tillsammans med ädelost, brie och pepparotsost. Mumma!

Och så trevligt sällskap, förståss!

... har varit ute på landet idag och lekt med Stora Luren. Ja, lekt och lekt. Wiruz har lekt och Stora Luren har fostrat. Kan man säga. Hemma hos oss löper Fia nu, och det gjorde att Wirre-Pirre blev lite intresserad av Stora Luren på ett sätt som hon INTE uppskattade. Men han sprang. Och sprang. Och gjorde luftsprång. Och drullade omkull. Och var glad ändå. 75 cm dobermannpojke på snart 10 månader - och alldeles underbar. Även om nu inte Stora Luren höll med om det fullt ut idag... Dobfanciers Wiruz var namnet!

Och vacker också bakifrån...