… har jobbet tagit en mycket central plats i mitt liv.

Jag blev vid förra årsskiftet erbjuden ett nytt jobb på stående fot (och återigen slås jag av hur det ofta är tillfälligheterna som förändrar ens liv…) som verkligen var värt att fundera över.  Samtidigt blev jag erbjuden en fast tjänst på min dåvarande arbetsplats, ett erbjudande som inte var fy skam på något vis. Ytterligare samtidigt blev jag också erbjuden ett jobb liknande det första erbjudandet hos en konkurrent/kollgea.

Denna valmöjlighet gav upphov till mycken vånda och många sömnlösa nätter, då det mycket handlade om att gå från ett fast, hyfsat betalt jobb med fasta tider, flextid och 5 veckors semester, alternativt  ett jobb på frilansbasis med endast provisionslön, massor av jobb och förmodligen nästintill ingen semester.

Men till slut bestämde jag mig – och så startade Mäklarcentrum upp i Tierp den 1 april i år, med buller och bång, snittar och bubbel och massor med människor och välönskningar. Och så började jobben ramla in. Mer än vi någonsin kunnat drömma om och jag har haft mer än fullt upp under detta år, både dagar, kvällar, helger och så gott som hela sommaren har jag jobbat. Jag trivs oerhört bra, och det känns som att det här verkligen är min grej. Så länge människor i försäljningsfasen är villiga att anlita mig, naturligtvis. Så – mycket av året har handlat om jobb för mig, och många möten med nya människor i olika livsfaser.

Under våren har Johnny och Ässi tävlat en del spår med gott resultat, men under senvåren började hon – under en tur till Sveg för att tävla elitspår – att löpa, så det blev till att åka hem i ogjort ärende den gången. DÅ kom tankarna på att para henne, när tävlingssäsongen ändå var över för denna gång. Sagt och gjort, med eld i baken, satt jag all ledig tid och tittade på lämpliga hannar med styrkor där Ässi har svagheter, jämförde testresultat, tittade på inavelsgrader tills ögonen blödde. Slutligen hittade vi en lämplig hanne i Blackneck’s A’Coch som fick bli pappa till våra valpar. Allt gick bra, Johnny fick åka akut till Oskarshamn för parning och som tur var – noviser som vi är – skedde allt enligt regelboken. Hem igen, och den 8 augusti satte värkarbetet igång för Ässi. Efter diverse oro och avtagande värkar blev resultatet ett kejsarsnitt på Ultuna med två små mallisvalpisar som resultat. Vi döpte dem till Blixtra och Dunder, Blixtra har vi behållit och Dunder har flyttat till en familj i närheten där han har det toppen.

Någon som vet – btw – hur mycket tid och ork det tar att ha valpar? Även om det som i vårt fall blev bara två, har det tagit både tid och ork men samtidigt varit fantastiskt roligt.

Under våren bestämde vi oss för att sälja vårt varmblodssto Natahlie N.E och hit kom Anna från Valbo för att titta (men hon skulle egentligen inte ha något varmblod…) och det blev kärlek vid första ögonkastet, så hon fick följa med Anna hem redan efter några dagar. Trots att vi bestämt oss för att inte ha henne kvar, är det ändå sorgligt när vägarna skiljs. Men vi har kontakt, och hon har det toppen hos Anna, där hon verkligen får vara nummer 1.

Under våren slutade också Sofia grundskolan, och detta firades såklart med skolbal och finklänning och jordgubbstårta med familjen. En stor dag! För Sofia tog hästarna och ridning och Fia största delen av sommarlovet, med bl a ett dressyrläger hos Ulf Lind.

Clara gick ut 7:an och har under året som gått bland annat gått på danskurs, varit på tur till Stockholm under sommarlovet med en kompis, och pussat på Bella.

Årets husmorssemester gick som vanligt av stapeln v 27 med bästa vännen Katta och hennes killar, jag och tjejerna och Fia och Bella. Vi hyrde samma stugor som vanligt i Ängskär där vi som vanligt hade ohygglig tur med vädret, och solade, badade, åt gott och drack vin och löste världsproblem halva nätterna. En tradition som jag inte vill vara utan!

Semester i övrigt blev det inte så mycket av, jag jobbade mest, men några dagar i Berkinge fick vi med husvagnen, ungar, hundar och goda vänner. Också under en av toppenveckorna vädermässigt. Vi solade och badade och åt och drack gott, åkte på utflykt och hade det härligt. Värt guld för att ladda batterierna!

I slutet av augusti tog vi en tripp till Edsbyn för att bevittna årets Bruks-SM, där vi bland annat hejjade på klubbkompisar som var med och tävlade, och tittade på andra duktiga ekipage.

Under hösten började Sofia gymnasiet med specialidrott som tillval, vilket innebär att hon under hela hösten ridit måndag eftermiddagar för instruktör på TIRK. Prins Edwin har fått åkt transport varje vecka, vilket givit honom rutin på lastningen så det har funkat jättebra.

Sofia började också se sig om efter en efterträdare till Prinsen så vi har varit runt och tittat på lite hästar med varierande resultat. Någon har vi tagit hem på prov, men återlämnat, andra har det räckt med att titta på för att se att det inte varit något för oss. I november så tog vi – trots mina protester – en tripp till Sundsvall för att titta på Lord of Dance,  en irländsk import och maxad D-ponny – och det blev love at first sight! En härlig häst med massor av motor och eget huvud och som exteriörsmässigt också sticker ut från mängden.

Efter diverse veterinärundersökningar och referenser kom han då till oss i början av december, och trots att han är bumlig och inte besitter alls samma finess som Prins Edwin, har han redan tagit en stor plats i våra hjärtan. I samma veva som Lorden flyttade in hos oss, flyttade vår lilla prinsessponny Titti till Strömstad med Linn Jane, Henrik och Maria, där hon är älskad över öronen och tycks trivas jättebra.

Den senare delen av hösten kantades av influensor av olika slag. Flera familjemedlemmar sjuknade in rejält – med hög feber i flera veckor – och orkeslöshet som resultat. Det tog flera månader innan alla var hyfsat på benen igen.

Över julen i år reste vi med tjejerna och hundarna till Säfsen och firade jul där på ett lite annorlunda sätt. Utan någon som helst julstress åkte vi skidor, umgicks och hade det bra. På julafton hade vi bokat julbord på Hyttan vilket också var mycket härligt. Nyår firar vi dock hemma med goda vänner, ungar och hundar som vanligt.

Så 2010 har varit ett bra – om än mycket fulltecknat – år. Jag har även i år träffat massor av nya människor som lärt mig massor och fått mängder av nya erfarenheter inom olika områden.

Lite dåligt samvete har jag för att jag har försummat en del av mina vänner under året som gått, detta till största delen pga av det nya jobbet. Ni vet vilka ni är – och jag lovar att bättra mig under nästa år, och inte låta jobbet gå först i alla lägen   ! Ibland måste man tänka till för att komma ihåg vad som egentligen är viktigt här i livet.

Så Tack för i år – min familj, mina vänner och alla våra älskade djur…

Nu hoppas vi på ett minst lika bra – eller bättre! - 2011!

Gott slut, mina vänner, och ett riktigt Gott Nytt År till er alla!

... en tvådagars för Cissi Hansson, har Sofia & Lorden varit på ikväll. Spännande. Båda var lite ringrostiga - och vad värre var, såg vi att Lorden också blivit VÄLDANS rund om magen av allt hö-ätande   - Sofia har ridit honom en 5-6 ggr sedan hon frisknade till, och hennes sjuka innebar också att han fick stå nästan de första hela två veckorna när han kom. Och äta hö med Edwin...

Men - back on track & nya tag.

Hur det gick? Hyfsat, får man väl säga, för att vara första gången. Han är av en helt annan kaliber än Edwin, och att bara tänka om där - ta i och håll! - och sen fanns nog inte orken fullt ut hos båda. Men hoppningen gick bra, båda tyckte det var roligt. Men - visst - finns det en del att träna på. Filmade, men de blev  inte i någon bra kvalitet, gör ett nytt försök i morgon och lägger ut då.

Rolig är han iaf, Lorden. Lite finurlig vid lastningen - inte rädd eller stressad - men skulle ta det lite i sin takt. Nosa på allt från väggar till mellanväggar, golv och ramp och titta noga på oss som var med. Sen knallade han rakt på utan problem. På vägen hem var han nog lite trött, för då gick det fortare på - eller också kände han igen transporten   - man vet ju inte hur de tänker, de små liven.

(Men tanken slog MIG - att man kanske skulle prova klickern vid lastning? Det här är en häst med huvudet på skaft, och som tycker om att tänka lite själv...

Så kanske... Idag blev det en kraftgrovpellets för varje tänk framåt -- men ingen belöning för bakåt... Mohahhaa... Vem vet?)

... har Soffi och jag sett i kväll. Helt klar sevärd - inte alls så usel som kritikerna säger. Men å andra sidan så tycker jag om svenska relationsdraman, och även så Colin Nutleys filmer, som fångar det enkla och svenska...

Så - nu är Fanny, Zac & alla andra tillbaka. Och som sagt, filmen är helt klart sevärd!

(Tyckte t o m Soffi, som hade riktat in sig på en helkväll med popcorn som största höjdpunkten...)

... av Eva Bodfält, läser jag nu, efter tips av Dunder-matte Jill. Å vilken rolig och tankeväckande bok. Enkel och självklar - bara någon annan skriver ner det   . Underbar - ni som inte har läst den och är intresserad av hundträning - gör det!! Varvar den med Canis lydnadsbibel - som jag inte orkar sträckläsa, utan tar de kapitel som är intressanta för tillfället.

Har också nojjat in lite  på  klickerträning - fantastiskt roligt! Går dessutom att använda till mycket mer än jag tidigare trott...

Så några klickerpass om dagen blir det - i brist på uteträning   - för alla hundarna. Gissa om jag får deras uppmärksamhet på ett helt annat sätt än tidigare... Varför? Jo, för att jag är jätterolig - såklart   ...

... igen. Lugna dagar mellan jul och nyår, fick kaffebesök av en hussäljare som jag hjälpt tidigare i år. Roligt. Vi har hundar som gemensamt intresse, så det finns mycket att prata om.

Hem från Säfsen åkte vi på juldagskvällen, då profetiorna om söndagens busväder och klass 2-varningar ylades ut i media. Sen blev det ju inte alls så farligt, visade det sig, men det var ändå skönt att komma hem (om än till frusna vattenledningar:) och ha en dag hemma för tvätt och annat plock innan det var dags att jobba igen...

Och snön fortsätter falla. Oändligt med nederbörd. Härligt tycker jag, som inte behöver skotta (försökte idag utanför kontoret, men mitt onda revben satte genast stopp för det   ), men lite trist också för det är för jobbigt att gå långa promenader i skogen, och andra hundaktiviteter i skogen är ju inte att tänka på...

Det har blivit lite socialiseringspromenader på köpingen istället, under viadukter och över, tittat i skyltfönster, passerat folk, barnvagnar och rollatorer. Och det är ju också träning, såklart...

... har vi haft i år.

Fjärran från stress, krav, matlagning och städning. Lugnt och stilla, inga tider att passa, långa TV-stunder i soffan, skidåkning, hundpromenader och långa kvällar med kortspel. (Och en och annan Citodon...)

Saknade såklart julegröten hos farfar där vi ses varje julafton, så vi hade en egen julegröts & skinkmacks-brunch på förmiddagen. Härligt det också!  

Sen hade vi bokat julbord på Hyttan, som ligger ett stenkast från vår stuga...

... där vi bjöds på glögg i kylan utanför när vi kom.

In till ett härligt julbord...

... där allting fanns. Vi åt och drack så vi nästan sprack (eller som man alltid gör när man äter julbord:).

Härlig miljö, mycket folk (förvånansvärt så många som firar jul här uppe!) och bra service. Dans kring granen, och jultomte, såklart!

Dryckeslistan...

Promenerade sedan hemåt i månljus och gnistrande kyla till marschalltändning,  julklappsöppning och TV-tittande...

God Jul!

... för vovvarna också, såklart. Härliga tuggben från Granngården som Blixtra valt ut under ett av hennes otaliga besök där...

Alla vovvar blev glada och nöjda och tuggade så tänderna rök (åtminstone Blixtras - hon kämpar ff med dubbla tänder på några ställen) ...

... så det var bara att gå och plocka där  hon legat...

... av Ulf Lundell. En av de vackraste julsånger jag vet:

Glöm djävulsskap och stingslighet

Glöm allt jag gjort av elakhet

Jag älskar dig

Så innerligt

Lundell, han kan han...