...var jag och såg på bio med goda vännen E igår.

Började läsa boken, som är skriven av Susanna Alakoski, för några år sedan, men lade ner efter några kapitel. Maken till trögläst bok hade jag inte läst på länge. Så trots att den var årets bok 2009 (eller något sådant) har jag inte läst den. Men när den så skulle filmas, av Pernilla August och dessutom ha makarna Rapace i huvudrollen - ja då måste jag ju bara se den.

Och sevärd var den, jisses vilken film att beröra.

Om ni inte har sett den - gör det!

... with Elvis och alla andra av Lias mallebäbber.

Valpsjuk, med andra ord   !

Herregud vilka godbitar! Hur kan man ens överleva utan mallebäbber?

Kolla bara, snart 4 veckor och alldeles underbara:

Kissluktande tassar, vassa tänder, valpdoft - och alldeles, alldeles underbara...

Vill ha, vill ha, vill ha! Fast jag såklart vet att det är alldeles omöjligt...

Men inatt ska jag drömma om dem, och så hoppas jag kunna titta på dem igen innan de flyttar hemifrån...

... ikväll igen. Å fy attsingen så kallt. Att minus 3 kan kännas så in i bomben iskyligt?! Till och med Blixten tyckte att det var lite i kyligaste laget idag...

Hoppkurs för Cissi ikväll - igår var det specialidrott för Uffe - och det gick bättre än sist. Lite klurigheter ikväll, hinder på volt & galoppbommar, hoppa studs och lite annat smått och gott. Och DET mådde Lorden bra av - han var tvungen att koncentrera sig och fokusera, och då var man tvungen att slå av på takten:)

Kanhända tar det sig lite från gång till gång?

... har det verkligen varit i år. Hela vintern, dessutom. Själv älskar jag det - bara att slippa leriga hästhagar, smutsiga grusvägar och ffa otvättade bilar hela tiden! När man sen dessutom tippar över på rätt sida vintersolståndet, ja då kan det vara så här härliga dagar...

... hos oss på landet.

Och hästarna har pyjamas på, såklart. Det har de haft sen tidigt i höstas, iofs. Nu är Lorden nyklippt och vacker, och ännu viktigare är det med täcke, så han inte fryser. Och Edwin, ja han är ju en riktig fryslort och har haft dubbla täcken hela vintern. Som vanligt:)

Och jag tror alla trivs, både 2-beningar och 4-beningar.

Åtminstone vill man gärna tro det:)

Vaknade till en underbar dag. Minus 8 grader, och sol. Så härligt.

Hundträning på förmiddagen, lite spårträning med Blixtra och brorsan Dunder - som bara är såååå duktig. Vad stolta vi är över honom & Jill! Lite kaffe och mycket hundprat i solen - som riktigt värmer!

Hem och laddade om för en promenad i finvädret - denna gång med hela gänget hundar och Lorden och Sofia hängde också med på en barbackaritt.

Härlig och skön promenad (tack mina Icebugs för det   ) med hundar & ungar (får man säga så längre?) och häst.

Hem till härligt go'fika som Clara fixat medan vi varit ute - kladdkaka och grädde...

... och så fick vi fikasällskap av nästan hela familjen Pettersson som kom och förgyllde vår eftermiddag. Riktigt roligt!

En härlig dag med massor av kvalitetstid - inga måsten eller en massa inbokat - idag har vi bara gjort sånt som ger en massa god energi...

Härligt - nu kan vi ladda för en ny vecka igen!

... hade vi i fredags kväll, samma gäng som ses en gång i halvåret och bara tjej-babblar om allt som händer och har hänt. Underbart roligt.

Den här gången dessutom på en fredag kväll, med ost & vin & kex och en massa annat gottigott som värdinnan fixat.

En härlig kväll, en sån som man blir glad av.
Länge efteråt.

Över att man har vänner som man känt så länge, och som har delat ens liv under så många år - ibland sporadiskt, och ibland mer intensivt.

Mycket har vi gemensamt, och på många sätt är vi olika.

Men det berikar.

Och det är alltid lika roligt att träffas.

Så - Katta, Kina, Marie H, Marie B & Lena - tack för att ni finns!

Snart syns vi igen!

Nästan allt, iaf. Det jag skrev i förra inlägget   ...

Idag när jag kom hem på lunch, för att ta ut mallisarna och resten av flocken hade Bästa Blixtra plockat ner brödkorgen med allt innehåll från bänken - och bjudit alla sina vänner på fullkorns-tunnbröd, ljust fiberbröd i skivor och rågkusar i massor! Det glutenfria brödet, tackochlov, låg i kylskåpet och hade klarat sig utmärkt från hungriga (?) hundmunnar.

Kvar av brödet fanns ingenting annat än tomma, sönderbitna plastpåsar som visade vad innehållet varit - och så påsklämmorna från IKEA då, förstås.

Men, som sagt, det hade ju kunnat vara värre. Det kunde det ju nästan alltid, om man tänker efter...

... blir bara bättre och bättre... på det mesta. Tackochlov.

(Här liten och söt...)

Hon har varit för rackig på att ta sig ut på baksidan genom kattluckan i altandörren, hon har följt Pudel-Bella sedan hon var liten, och tyckte att det här var ett jättebra sätt att 1) rasta sig själv, 2) springa ut och busa om det var tråkigt inne och 3) att jaga efter matte om hon ens kom på tanken att åka hemifrån utan Blixtra.

Så - man kan säga att det varit en del komplikationer med Blixtra och denna kattlucka i kombination.

Kruxet är att Blixtra aldrig ens funderat på att stanna innanför den av en hög gärdesgård inhägnade tomten på baksidan (som de andra tre i flocken lydigt gör och aldrig skulle tänka sig något annat:). Hon har sedan hon var liten sprungit längs med slanorna på längden och slängt sig över, och nu, när det är snövallar är det ju rena motorvägen över.  Kompostgaller, dörrar, staket och andra trivialiteter är inget hinder för Blixtra. Vill hon ut, så tar hon sig ut. Och så har hon varit sedan hon var pytteliten. Inget hinder är för stort, s a s.

Det började bli liite jobbigt när hon kom på att hon kunde springa efter bilen när matte åkte bort, eller rentav bara sticka ut och leta - för hon visste ju åt vilket håll matte körde (finns bara en väg ut, iofs:). Det var DÅ jag (husse hade börjat långt tidigare) började fundera på om inte kattluckan kanske borde väck. Sagt och gjort. Och nu är den borta och av den finns inte ett spår.

Och - det bästa, och konstigaste, av allt - är att nu, när jag börjat lämna Blixtra hemma - så har hon inte röjt nånting. Och jag tror inte mina ögon.

En gång - är ingen gång - sa min kära sambo. Vänta du bara   !

Och jag minns ju hur mallemamman var...

Andra gången likaså. Inte en pinal var rörd. Och tredje gången. Upp till 4-5 timmar har jag lämnat henne - visserligen väl avrastad och hyfsat motionerad, och inte varje dag,  men ändå?! Och jag är helt förundrad.

Sen att hon är fullständigt GALEN när jag kommer hem kan jag ta utan problem - bara jag slipper sanera och renovera huset efter en liten mallisvalp...

Min bästa, bästa Blixtra...