... på våra vovvar. Med Clara bakom kameran. Såklart.

Mommie dearest - Storlurs Blixtra:

Sofia's dearest - Linndougs Firefly & Everics Nagini:

Husses dearest - Ullhedens Yksi:

Och ja - vi gillar svartskallar i vår familj   ...

Very much - dessutom:)

... är livet. Eller är livet hundar?

Just nu är det svårt att veta riktigt vad som är vad, för allt handlar om hundar i vår familj just nu   ...

Valpisar som växer så det knakar - här Ullhedens Yksi som tar en liten förmiddagstupplur på verandan efter morgonpromenaden:

Lilla Yksi börjar växa upp från krokodilstadiet till en bestämd liten malleflicka - som vet vad hon vill. Och hon vill inte att någon annan än hon får godis och uppmärksamhet och kärlek av familjens 2-beningar. Eller att någon annan får mat. Eller att någon annan får leka med husets leksaker. Eller att någon annan får leka med trädgårdens pinnar. Typ. Hon är explosiv och har ett humör som heter duga. Mot människor är hon mycket mjuk och tillmötesgående. Och ohyggligt glad. Och vi bara älskar henne för allt vad hon är.

Vi slipar lite här och  lite där, så det ska nog bli ordning på det här lilla fröet också.

Och jag säger bara tackgodegud för att vi bor så hundvänligt som  vi bor.

Hundarna tar ohyggligt mycket tid just nu, och då bor vi ändå så vi bara behöver öppna dörren framåt eller bakåt och släppa ut alla vilddjuren utan att behöva vara oroliga för trafik eller grannar.

En morgon på väg till jobbet möter jag en trötthågsen man i pyjamasbyxor och fleecejacka (typ) med en liten labaradorvalp i koppel. Och då tänkte jag igen: tackgodegud för att vi bor som vi bor.

Tänk bara att varje gång valpen ska ut kanske behöva springa nerför tre trappor och ut på trottoaren bland en massa folk? Huvaligen - jag ska aldrig mera klaga, jag lovar. (Nästan:)

Valpisarna växer otroligt mycket i den här perioden, här lilla Isa i Sofias famn, som också börjar bli stor.

10,5 vecka - typ - idag. Eller något:

Så ohyggligt sockersöt och så otroligt go - men skenet kan bedra.

Isa är absolut ingen dununge, hon har en kärna av stål och står  upp för det som är hennes (och tur är väl det med en kaxig malletös i familjen som är några veckor äldre...)

Dessutom är hon som en liten duracellkanin - hon är aktiv ALL sin vakna tid. Inte högtempererad eller explosiv - men jämn-aktiv. Det innebär att hon plockar, fixar och grejar hela tiden. Vilar aldrig. Utom när hon måste. Och det måste hon ju såklart. Ibland.

Älskar att gräva efter mask, välta vattenskålar och reta Yksi till vansinne genom sin respektlöshet.

Nu börjar hon dessutom veta vem hon är och vad hon heter, och uppskatta lite gos och närhet.

En underbar liten goding!

Med de små har vi tränat lite motivationsspår och kontakt, lite stadga och några lättare lydnadsövningar så här långt. Men oj så roligt det är att träna valpisar...

Och Bästa Blixtra har - som alla förstår - fullt sjå med sina små.

Hon är den bästa lekkamrat de har - hon ligger på golvet på kvällarna som en lejonmamma och låter de små odygdingarna bita och slita och busa med henne. Min Blixten - som haft en integritet utan dess like - har släppt på allt och fostrar och busar med de små liven. Hon är helt underbar med dem.

Sen får hon såklart sin rättmätiga tid dessemellan - idag en 8 km cykeltur och en 3-timmarvisit på klubben för lite lydnadsträning. På kvällskvisten också en milspromenad med Sofia.

Så hon är inte bara plastmamma - hon är Bästa Blixtra också!

Och Fia och Bella hänger med på det mesta, träningen på klubben idag, t ex. Agility för hela slanten.

Så - så här långt allting väl. Alla glada och nöjda.

Får vi hoppas:)

... för denna gång. En vecka är inte mycket, känns som man hade behövt flera veckor i sträck. Men det är svårt i det här jobbet, och vi tackar allravördigast för de semesterdagar vi lyckas få till.

Har laddat ur kameran efter Ljustjärnstrippen, så här kommer lite bilder...

Tjärnen i morgonsol:

Härliga hundar - Storlurs Blixtra och Ullhedens Yksi:

Rapportträning och bilåkande blir det en del...

Är jag inte söt så säg... Ullhedens Yksi, nästan 12 veckor, väntar fint på A-stationen när vi tränar rapport

(eller - det ska börjas i tid...)

Och så en bild på den underbara tjärnen, fotad ovanifrån, men det är ändå svårt att se vilka höjdskillnader det är...

Vi ses kanske igen nästa år, Ljustjärnen...

... eller kraftmätning i saccosäcken... Det är frågan...

... undrar jag om vi har?

Herre Jisses vilket liv det är med två valpar i huset, en på 9-veckor och en på 11-veckor.

Lilla goa Yksi...

... som utvecklas till en glad och social jycke, med massor av social kompetens och med ett helsikes humör.
Malletemperament, kanske man kan säga? Och alldeles underbar, såklart. Till och med omtyckt och kanske rentav älskad av Blixtra numera, efter en tight vecka i Ljustjärn...   

Och så goa Isa...

... som under den här veckan vi har varit i Ljustjärn har vuxit på sig i lugn och ro med de stora småhundarna, och är glad och obekymrad om det mesta. Till och med när kaxiga Yksi vill mäta sig (11 veckor gammal?) och tala om vem det är som egentligen bestämmer här hemma, i det lilla huset på landet - ja, av valpisarna då - så bryr hon sig föga om det. Slänger sig i glädjefnatt efter Yksi, slår omkull henne och lägger sig över magen. Rullar runt, busar, tjyvar saker från henne, bryr sig inte ett dugg om Yksis ilskna-humörs-utspel, utan lattjar glatt vidare. Söt som socker, dessutom...

Så glatt att vi andra bara suckar, och undrar vad vi gjort och vad vi tänkte med, som köpte två så pass livliga valpar samtidigt...   

(Men det går snabbt över kan jag säga, för i den här familjen är hundar ALLT...)

Så, ibland måste vi stävja röjet lite, och lugna ner dem från varann. Och det går alldeles utmärkt.

Och när semestrarna är över kommer husse Johnny att ha Yksi med sig på jobbet, och jag tar hand om Isa i den mån det behövs (efter att ha utvärderat tjejernas scheman inför hösten...). Så det blir nog bra.

Men självklart är det också roligt att valpisarna har kul ihop... för det har dem, kan jag lova.

Fullt ös, medvetslös, med andra ord...  

... i morgonsol. Underbart härligt och hundvänligt. Och närhet till vatten och härliga hundbad överallt. Idag har Yksi fått ett godisspår och Blixtra ett vanligt spår och båda fick följa med på promenad runt sjön. Härligt. Nu slappar vi i solen resten av dan...

... gör vi, här uppe i Ljustjärn. I måndags rapporttränade vi Blixtra, Dunder & Dia. På em motivationsspårade vi med Yksi. Igår spårade Blixtra med gott resultat och även Yksi fick några småspår, och det ser ut som att poletten börjar ramla ner. På em sen tränade vi lite klickersök med Blixtra och även Yksi, medan de mer rutinerade hundarna fick lite mer avancerad sökträning. Båda hundarna var såå nöjda efter gårdagens träning. Idag har vi kört rapport igen, denna gång med Blixtra & Bella, med gott resultat;) Trots björnbajs och björnlegor längs sträckan. Yksi var med på A-stn hela tiden och skötte sig med bravur. Nu sover båda sött på lurarna innan eftermiddagens aktiviteter börjar...