... gör jag. I ett fantastiskt sagoslottshotell i Makadii Bay i Hurghada i Egypten . Det är inte ofta ett hotell överträffar förväntningarna men det gjorde det här. Tillsammans med familjen och godaste vännerna ska jag njuta av solen och värmen (nästan 40 grader) några dagar.
Längtar som tusan efter Bästa B och resten av gänget men vet att de har det bra. Så vi semestrar vidare en stund...

... fyller ETT HELT ÅR idag!

Grattis fina Yksan och alla syskonen   !

Nyfiken i en strut...

Misstänksam?

Bus efter utfört arbete i uppletanderutan...

... gör vi lite sporadiskt.

Vi har fått PM till rapporten i Falun och kommer innan dess också att vara bortresta några dagar, olägligt nog . Eller inte . Vi hoppas att Jill slipar formen åt oss...

Ikväll har vi varit ute och kört lite fritt följ, inkallning, tungapport, framåtsändande och kryp. Och skall.

Det gick sisådär. En del bättre än annat, kan man väl säga.

Ljudet dras vi med fortfarande, kontakten på fria följet har blivit mycket bättre sen Frida-dejterna, likaså tungapporten (även om hon fortfarande vinglar lite). Så - sisådär var ordet.

Blixtra skulle - med lite tur - kunna sätta det mesta  rätt bra, men på fel dag skulle det också kunna gå åt pipsvängen. Det känns inte helt stabilt, s a s.

Sen jobbar jag nu jättemycket med belöningar, och börjar inse kanske, att det finns ingen anledning att plocka bort belöningarna för fort. Så - vi kör 95/5 med belöning och utan. I olika konstellationer. Och kommer så att fortsätta.

Frida pratade om muskelminne - jag hoppas hon har rätt...

... har vi gjort idag. Eller hundarna, rättare sagt.

Johnny stack iväg med Yksan och parkerade bilen så att hon kunde sitta i öppen baklucka och se honom gå iväg. Allt för att höja motivationen   . Han hade sen gått spåret med henne ganska snart, och hon hade full motivation framåt. En stund. Hon är ju en nyfiken skrutta - på gott och ont - och har fortfarande inte fullt fokus på spåret. Men de jobbar vidare på det.

Under tiden de var ute och spårade gick jag ett gärdesspår till Blixtra (inte helt enkelt, vill jag lova, med tanke på underlaget - ömsom fnastorrt gammalt gräs, ömsom lera och ömsom rent vattensjukt...).

Medan det låg till sig, hann vi köra ett motivationsspår med Isa. Johnny stod kvar med henne, och jag gick ut (efter att ha kampat loss - ajajaj ryggen    - med henne först. Efter ca 150 m i medvind, la jag  mig ner (ja, ni läste rätt - och torrt var det dessutom!) och väntade på husse och hund. Som hon spårade! Hon har ju också varit lite halvtafflig på spåret (efter vintern) men nu jäklar var det tryck i linan (enligt husse) och en enorm vilja att komma vidare. Jätteroligt. Kamp och köttbullar var belöningen när man hittade matte ute i skogen.

Så var det dags för Blixtra, som i hård vind fick göra ett upptag, som hon skötte med glans. Därefter spårade hon - lite slarvigt såg det ut, men underlaget var som sagt inte det bästa och det blåste rätt hårt - hyfsat. Gick över två pinnar däremot, vilket inte var bra. Hm - kanske dags att leka pinnleken igen   ?

Däremot upplever jag att hon har mera tryck i linan efter vintern, än vad hon har haft tidigare. Bådar gott.

Hon tog sig runt med den äran, och jag har lite överseende med att hon kan vara ringrostig efter vintern, då vi inte har spårat ett dugg.

En stor vinst är att hon fläckvis slutat att tugga på det hon har i munnen. Först trodde jag inte mina ögon - när hon kunde bära slutkampen på spåret tillbaka till bilen utan att tugga? Men det har hänt igen. Och igen. Och igen. Sen tuggas det också naturligtvis en stund - men inte hela tiden. Så jag belönar - när hon inte tuggar.

Och är jätteglad...  

...har vi gjort idag. Med fina Dunder och Bella. 4 skick, gick bra för alla som sprang fint och fort. Förutom stationsuppträdandet för oss. Blixten ljudar och Fridas tips funkar inte riktigt i den här situationen. Motivationen att springa är större än motivationen att leka kamplekar. Jo - efter uträttat arbete, men inte före.
Kändes ändå som en bra träning och nu sover Blixten gott på luren...

... har vi varit ikväll. På onsdagsträning.

Och vilken katastrof.

Bara lera och flera dm snö över hela planen. Usch och fy, det lär dröja länge innan jag åker dit igen. Inget roligt alls.

Men, några tappra själar vågade sig dit, trots slask och lera och djupsnö, så vi tränade lite grann iaf, om än utan skott och med en platsliggning bara (med tre hundar).

Näe, det kändes som att klubben får nog vänta till fram i maj innan jag återvänder dit.

Men Blixten, Yksan och Isa var glada och nöjda  när vi kom hem, Sofia och jag, och de bryr sig ju inte om lite snö eller lera. Det är bara mattarna som stånkar över det...  

... har vi roat oss med idag. Jag har faktiskt varit LEDIG från jobbet, dessutom (men det får jag såklart sota för både innan idag och efteråt...)

Började med en dryg timmes träning hos Frida. Vilken tjej att vara duktig.

Fokuserade återigen på ljudet - eller oljudet, snarare    - fritt följ i olika konstellationer, fokusövningar och utan. Fick en massa bra tips (som i ärlighetens namn inte alltid är så himla lätt att genomföra hemma sen...), bland annat på lite avslappning, att jag ska tänka igenom vad jag vill att alla kommandon ska betyda, att jag ska dra ner på berömmet. Kontentan är - tror Frida - att hon såklart har lite rörliga ramar (lindrigt sagt... ) och att jag kan styra upp henne lite mera. Tala om för henne - när hon tar egna initiativ, vilket händer rätt ofta    - att det inte är ok. Typ. Låter busenkelt, men det är det inte. För mig, som tycker hon är jordens guldklimp och bara älskar allt hon gör. Nästan allt iaf.

I övrigt körde vi tungapporten, och tränade lite på att hålla och inte tugga, men där har jag sett en klar förbättring redan efter första gången hos Frida. Sen  håller det inte fullt ut än, men på sikt kanske...

(Det är ju också ett av kruxen, att jag vill att saker ska hända  så himla snabbt... och där har jag säkert också präglat Blixten...)

Sen jobbade vi på kampen. Shit vilken skillnad när Frida rockade loss med henne. Och visade henne, att kampen,  den är ovärderlig. Och håller man inte ordentligt - ja då ryker den. Och då är leken över...

Hon bet med hela munnen, höll som hon aldrig gjort annat och Frida slängde med henne kors och tvärs över halva Biskopskulla - och jädrar anåda vad hon höll. Vilken fröjd att se! Och utan tugg... dessutom.

Frida är oerhört tydlig med vad som är ok och inte, och det gör henne trygg i att när det är ok, då jäklar är det ok och det med besked. Frida tror kanske att det här med kampen sitter lite i självförtroendet också, och det beror på en del av tuggandet.

Sen gjorde vi "världens bästa övning" - också fokusträning. Fantastiskt gensvar. Roligt.

Så - pip, tugg och fokus. Fritt följ och apportering. Det var vad vi i stora drag gick igenom idag.

Så nu är det bara resten kvar. Att träna på det hemma...

... fyller fina Clara i morgon   .

SJUTTON ÅR!

Hur är det möjligt, tänker jag då? Hur fort kan tiden gå på en skala?

Men jo, det är sant. Det är 17 år sen hon kom som lite parvel till världen, efter att ha orsakat sin mor en halsbränna som inte var av denna världen. Och halsbränna, det ska man lida av när man har en bebis i magen med värsta kalufsen. Det stämde inte på Clara, dessvärre, för hon hade knappt ett hårstrå på huvudet innan hon var ett år.

Nu har hon mera, tackochlov. Och hon har vuxit upp till en toppenfin tjej med värsta blonda kalufsen.

Vi har firat hennes födelsedag idag - en dag för tidigt - bara för att det var söndag idag och inte i morgon. Och alla var lediga. Nästan.

(Utom jag som fick åka iväg mitt i kalaset och jobba en stund... men så är det i det här yrket...)

Clara fick massor av grejer, pengar och blommor. Och har varit glad och nöjd hela dagen...

Så - GRATTIS tjejen - på din 17-årsdag.

Vi   dig!