...har vi varit sen i onsdags, sambon, jag och mallarna. Och en massa andra människor såklart. På kennel Enduros läger, som vi blev inbjudna till av goa galna träningskompisar som har vovve därifrån.
Vi har tränat rapport, spår och bit övningar med en toppen duktig skyddsfigge.
Jätteroligt, både för hundarna och för oss.

Både Blixtra och Yksi vågade tuffa på sig och leka rejält, Blixtra gick igång som tusan och ville bita i både kuddar och ärm och Yksi växte som tusan från första passet till det andra. Jätteroligt att se att kampen bar henne så fint och att hon inte behövde ta till humöret. Yksan har spårat och gjort det bra. Hon gick också vara med på en lätt-rapport som hon gjorde jättefint.

För Blixtra har rapporten också gått fint, snabbt, glatt och ingen tvekan. Jätteroligt. Flera lydnadspass också, med nya inputs och idéer, mycket nyttigt.
En massa roliga hundmänniskor har vi träffat, fantastisk mat har vi fått morgon, middag och kväll. Lite vin har vi också hunnit med...

...liksom hundbad i den 30-gradiga värmen.

Release party var det i lördags för Ingrid Bahlenbergs nya bok om Rapport som vi självklart köpte ett -signerat- ex av och som blir spännande läsning framöver!
Härligt god buffé, feststämning och boksignering med extra inbjudna gäster.

Vi hann träna ett rapport pass idag också direkt efter frukost, bada hundar och köra lite bitträning med Yksan, äta lunch och fika innan vi styrde kosan hemåt med glada och nöjda vovvar.
Ett kanon trevligt läger som vi är glada att vi fick vara med på.
Tack Ingrid och alla andra roliga människor för några härliga dagar!

... har vi gjort i helgen. Med goda vänner och träningskompisar, så roligt!

Tog husvagnen upp till klubben på fredagkväll, åt och drack lite gott och planerade helgens övningar.

Lördagens förmiddag vigdes åt rapportträning, och spår för de som ville.

Vi började med bebisrapport för våra småflickor Yksi, Isa, Frippan, Ukraina och så Dia (som inte är någon småflicka men som fick vara med och träna framföringar). Vilka duktiga vovvar, allesammans (ja, det var Yksan som krånglade lite på skicket från C till A då hon skulle gå först av alla, och det ville hon inte riktigt. Men efter lite övertalning från hussen så sprang hon till slut...).

Vad månde det bli av alla dessa småflickor innan de blir stora - jisses vad duktiga de var. Tysta på stationen och sprang som tusan. Jätteroligt!

Det känns som att det gäller att hålla undan innan de här små vovvarna kommer upp i klasserna, eller hur, Storlurs Blixtra...  

Ullhedens Yksi på A-stationen:

Everics Nagini - Isa - på A-stationen:

Så var det dags för storhundsflickorna Dia och Blixten att köra rapport. Tyvärr var Evas Bella inte i form och ville springa, annars hade hon också varit med.

Vi hade sån tur så Lena satt som skytt åt oss när hundarna sprang, toppensnällt. Ville kolla Blixtens reaktion på skotten, men det fanns inga. Så skönt.

Emma och jag gick ut till B, utan hundarna som var kvar på A. Riggade station, och Dia släpptes först. Med skott (ville se om Blixten blev låg och deppig av det, men icke). Sen Blixten. Gick jättefint. Skickade tillbaka hundarna utan problem, och packade ihop B-stationen och gick till C. Där blev det en lite knixig förlängning i obanad terräng som båda vovvarna klarade jättefint, med bara någon meters marginal ifrån spåret. Jätteroligt. Och inget trassel vid skotten, vilket jag var så glad för. Tillbaka till A sen tyckte nog Dia att hon fått nog lite grann (gick ju med på bebisrapporten också) och var lite tveksam till om hon inte skulle stanna hos oss, men efter lite övertalning från Emma gick hon iväg fint. Och så Blixten efter henne, drog järnet efter Dia.

Jätteduktiga hundar.

Storlurs Blixtra pustar ut på C:

Dia på C:

Tillbaka till klubben för lite lunch, och på eftermiddagen var det lydnad som kördes. Jätteroligt, vi körde en hund i taget och hjälptes åt. Jätteduktiga hundar, allihopa. Jag var mest nöjd och tacksam över att pipet höll sig på en lägre nivå (jämfört med fredagkvällens lydnad, som var bedrövlig...).

På lördagkväll hade vi grillkväll och babbelochpratkväll, jättemysigt:

Söndag förmiddag tillbringades i spårskogen med spår för alla som ville och med uppletande. Tillbaka till klubben för lite lunch och sen lydnad igen, en och en. Jätteroligt.

Duktiga hundar.

Sen var det packning av husvagn som gällde (sambon, medan vi andra tränade hund :) så vi hann hem till damfotbollen.

Tack alla inblandade för en trevlig helg! Det här gör vi om igen vid tillfälle!

...skulle titeln på min nya bok kunna heta.

Fan vad jag kämpar med att se min hund som en hund.  Bästa Blixtra.

Allt för att få bort ljudet och pipet vid träning.

Avvägningen sen för att inte ta bort glädjen är satan inte lätt.

Det händer att jag gråter, och tänker, att det här kommer aldrig att gå   .

Men så fasiken, tänker jag sen - det MÅSTE gå!

Att få bort ljud och pip. Och det är mig det hänger på. Att inte få explodera i glädjeyttringar, utan berömma mer balanserat och få ner förväntningarna på belöningen. Till rätt nivå.

För tillfället tränar vi bara med fokus på (inget-)ljud. Och det är inte lätt. För var drar man gränsen?
Självklart är det nolltolerans som gäller, så jag föredrar att ha någon med mig när jag tränar.

Så jag inte fuskar, och tänker - men det här lilla pipet gör väl inget? Det kanske man kan se mellan fingrarna med?

För krasst sett är det så, att även ett litet ynka-pynka-pip blir ett stort pip i slutändan, och då är vi tillbaka på ruta ett.

Jobbigast är att inte kunna berömma henne som jag brukar - med tjolahopptjolahejsansa   - utan bara nöja oss med en liten klapp eller godis. För att hon inte ska gå i luften fullständigt och balla ur.

Shit vad jobbigt det är.

Det kräver mycket av mig, jag kan inte gå ut och träna hund och vara halv-fokuserad eller på halv-humör.

Det är allt eller inget som gäller - fullt fokus medan vi kör - vilket innebär att det blir korta arbetspass för det är jobbigt både för matte och hund. Men jag  märker också att jag har igen denna träning (ledarskaps-) även i andra situationer. Att hon ser upp till mig på ett sätt hon inte riktigt gjort förut, då har det som sagt varit lattjolajbans - bara. Nästan.

För mig är det huvudsaken att vi inte tappar glädjen i träningen, så fläckvis har jag tagit fram klickern, för den tycker både Blixtra och jag är rolig.

För glädjen med träningen är ändå nummer ett. För oss iallafall.

Så vi kämpar på, min allra Bästa Blixtra och jag.

Sen har vi såklart kul som fasen och busar järnet emellanåt. Kanske inte bara precis på lydnadsplanen   ...

Busiga Blixtra med glimten i ögat som vanligt...

... åkte vi sen på eftermiddagen. Till underbara Strömaren och bryggan vid vattnet.

Med 6 hundar (Dobfanciers Wiruz, Storlurs Blixtra, Ullhedens Yksi, Everics Nagini, Linndougs  Firefly och Frimares Black-Blayenka) varav de flesta badade  - och jag med i det varma vattnet - var det fullt ös.

Vi fikade, badade och njöt av solen, stannade dessutom oförskämt länge (19.45) innan vi begav oss hemåt.

Underbart är ett understatement...

Trädtoppar och flaggstång mot blå himmel...

Utsikt över sjön... 

Och så bryggan och badet...

Behöver jag säga att alla trivs?

... i Östervåla har jag varit idag. På en liten road-trip med Clara och Susanne. En rolig secondhandbutik som du kan läsa mera om HÄR.

Och gissa min glädje när jag strosar runt bland gammalt porslin och bland gamla böcker (som jag bara äääälskar) får syn på denna bok...

... som jag letat som en galning efter hela sommaren. På Storytel, på Adlibris, på Bokus - ja, you name it.

Och den finns ingenstans. Slut hos leverantören, leveranstid okänd.

Och här stod den bara, mitt framför ögonen på mig. Och bara väntade på att jag skulle komma.

För 10 spänn, inbunden. Jag började dansa en liten glädjedans i det lilla bokrummet och en dam i närheten frågade vad som gjorde mig så glad. Då visade jag henne boken och förklarade hur jag letat efter den. Hon hade läst den, och gratulerade mig till många timmars trevlig läsning...

Ibland undrar man om det som händer bara är av en slump...eller?

Hittade en annan bok som jag också köpte till mig själv:

... och sen ett gäng till tjejerna naturligtvis.

Som är likadana boknördar som jag är, och alltid varit.

Lite annat smått och gott åkte också ner i korgen, och en härlig fika med hembakt tårta hann vi också med innan vi styrde hemåt igen.

Ååååå - vad jag älskar loppisar. Frågan är bara varför jag åker på dem så sällan?

... råkade jag ut för när jag kom från Ängskär.

Har ju inte varit fullt bra i ryggen på hela våren - anledningen är ju vad jag tror själv vinterns många och långa pulspromenader i snön - och lagt ut en hel förmögenheter på naprapater. När det var som värst gick jag två gånger i veckan (vilket inte var billigt...). Efter Egypten har jag varit bättre (värme, vila och ingen hundträning med rocka-loss-kamper) men sen har det kommit och gått igen.

En himla massa klättrannde på klippor blev det under den gångna helgen, vilket alltså resulterade i ett tokras i måndags. Och tisdags. Och onsdags. Och torsdags. I måndags morse fick jag knappt benet över cykelramen när jag skulle ut med hundarna. Gjorde jävulskt ont. Sen resten av veckan fick sambon ta morgonpromenaderna, jag har varit helt körd.

Den här gången ringde jag till Kirorpraktorkliniken i Uppsala direkt, på rekommendation.

Tackochlov var jag något bättre idag när jag skulle dit och tur var väl det.

Ingen smekmånad här, lägg dig på mage, pang på utan massage, och så var det bryt och knäck och klart på 10 minuter. Inte gjorde det ont, och efteråt var det bara skönt. Nu får vi se, jag vågar inte riktigt ropa Hej än.

Ska tillbaka på tisdag, så får vi se.
(Men - oss emellan - känner jag mig avsevärt mycket bättre redan nu...  )

... blev precis som tidigare år en mycket trevlig tillställning.

Skillnaden i år mot tidigare år var att Katta och jag fick drygt ett dygn för oss själva innan ungdomarna och vovvarna kom. Tillsammans med finvädret...

Det innebar att vi hade massor av tid på oss att avhandla årets agenda med allt från stort till smått, skratta oss halvt fördärvade åt gamla minnen, slappa, läsa goda böcker och sippa på lite rosévin.

Och Ängskär... ja, vilken underbar kustremsa vi har bara en halvtimmes bilfärd hemifrån.

När vi kom ut på torsdagen var det mulet - men varmt - och på fredagen växlande molnighet. Vi gick ut och la oss på klipporna och slappade, och konstaterade att det faktiskt var mera molnighet än växlande.

Tills det blev kväll och vi såg - satan - vad vi hade bränt upp oss!

Sent fredagkväll dök Sofia, Clara och Johannes upp, tillsammans med vovve-maffian Blixten, Bella och Fia.

Så var då ordningen återställd.

Vi fick några härliga dagar med sol och bad (för den som ville och vågade trotsa kallgraderna i havet) och massor av skratt, god mat, kortspel och umgänge.

För allvarligt, hur ofta umgås man nu för tiden? Det är telefoner eller datorer som blippar hit och dit, och än här och än där.  Och tankarna är på annat håll.

Men vi har verkligen umgåtts och det är härligt roligt. Spelat kort har vi också gjort, flamsat och skrattat och haft det toppenhärligt.

Sen gjorde det naturligtvis ingenting att vädret blev kanonfint både lördag, och framförallt söndag med nästan 30 grader i skuggan och sydlig bris. Underbart.

Det här kommer vi att leva länge på...

Och - tack alla inblandade. Jag misstänker att husmorssemesterns era inte är förbi på många år än...

... är det snart dags för.

Efterlängtad - för 11 året i rad.

Förra året firade vi 10-årsjubileum och svek Ängskär för några dagar i London med våra tappra barn som ställt upp och semestrat med oss under 10 år. Oavbrutet.

Sen var det här med husmorssemestrarna över och förbi. Sa vi.

Tills det blev februari och mars. I år. Då sa vi... men... ska vi inte ändå... bara några dagar... med eller utan barn (ungdomar, är väl ett bättre uttryck...).

Och jo, så blev det. Nu blir det jag och min hund, och kanhända en och annan ungdom kommer ut och håller oss sällskap över helgen (skulle mest tro att anledningen till detta i så fall skulle vara dansen i Gudinge, vilken är mycket närmare att nå från Ängskär än hemifrån   . Och så blir det min husmorsväninna, såklart.

Så - några dagars ledighet från kunder och pappersarbete ska bli toppen. Hoppas på vackert väder, varma vatten och lata dagar.

Så snart - tjingeling.