Buzzar för närvarande Nextory - en sajt för ljudböcker och e-böcker.

Vill du prova Nextory och lyssna på så många ljudböcker du kan under 30 dagar får du en erbjudandekod som heter BUZZFRIENDS15 så kommer du åt hela deras bibliotek.

Logga in på www.nextory.se och ange koden och berätta gärna för mig vad du tyckte!

Själv lyssnar jag just nu på Järnblod av Liza Marklund, vilket också innebär att jag tar en massa extra långpromenader med hundarna - bara för att lyssna. Så - flera flugor i en smäll...

 
Välkommen att prova Nextory med mig!
‪#‎nextorybuzz‬ ‪#‎buzzador‬ ‪#‎nextory‬

… är snart slut och ett nytt år tar snart sin början.

2015 var året då midsommar och julafton var lika kalla eller lika varma. Typ 8-9 grader plus.

Det var också året då vi provade Linas Matkasse, ICA:s matkasse och LCHF och året då Sverige och Måns Zelmerlöv vann ESC och året Johnny tävlade Blixtra fullt ut, dvs som huvudförare på samtliga tävlingar.

Det har också varit ett riktigt hundår - i bemärkelsen hund- och träningsår.

Storlurs Blixtra har även i år haft ett fantastiskt år.

Hon blev ju utsedd till Årets Rapporthund 2014 vilket vi är gruvligt stolta och hedrade över.

Detta gav oss också ett fint samarbete med två sponsorer, APTUS och MERA DOG. Vi är mycket tacksamma över det samarbetet med alla härliga människor!

Vi började årets tävlingssäsong i mars på hemmaplan, Tierps BK med en ekl rph tävling som resulterade i vinst och cert. I april for vi till Götene BK och tävlade elitrapport igen, även denna gång med vinst och cert. I slutet av april sedan åkte Johnny och Blixtra och tävlade DM i ekl sph på Uppsala BK med en 2:a placering och ett cert som resultat. I slutet av maj tävlade vi ekl rapport igen på Skutskärs BK och där sprängde Johnny & Blixtra 600-p gränsen – resultatet blev 604,5 p, 2:a placering och cert. Så glada vi var! Mindre glada var vi när vi kom hem efter tävlingen och funderar vart allt blod på trappen kom ifrån? Då visade det sig att Blixtra skurit upp en trampdyna rejält (vi funderade över att hon hade så liten differens till hund 2 tidsmässigt i rapporten tidigare på dagen, det var inte likt henne – men här var förmodligen anledningen!). Så pass rejält att vi fick stå över DM-tävlingen i Knivsta (rapport) och lämna walk over, men då visade det sig att ingen elithund tävlade rapport den dagen, så i år blev det ingen DM-mästare i rapport.

Vi har tränat under året, både rapport, spår och upplet. Även lydnad ett par svängar och då bland annat för Kent och Nina Svartberg i Skojhallen i Alunda, mycket givande. Vi har tränat fys – Torslundabacke upp och ner – och simmat och vibbat hos bästa Lotta på Valbo Hundsim under våren. Vi har cyklat långa distanser i joggingtempo och Johnny har gått långa promenader på sugande myrmark med hundarna. Vi har också tränat rapport i den terrängen. Grymt jobbigt både för hundar och förare – men vilken kondis hundarna får!

Sofia arrangerade också ett träningsläger med inriktning på rapport (där även spårhundar och andra var välkomna, förstås) över valborg och några dagar in i maj. Vi var ett redigt gäng från långt i norr till söder om Stockholm som träffades och tränade hund, pratade hund, åt och drack gott och hade det himla trevligt i största allmänhet. Det var intensiva – men roliga – dagar med träningar anpassade för varje hund. Mycket roligt, och ett fantastiskt fint initiativ.

Det hoppas jag vi gör om!

Gjorde även exteriörbedömningen med Blixtra under våren, på vilken hon fick godkänt och det innebär att hon numera får titulera sig KORAD.

Vi fick också under våren besked om att vi blivit utvalda för att tävla Nordiska Mästerskapen i rapport för Sveriges räkning. Det var stort, så pass stort att det föll en liten tår på min kind.

Parallellt med vårens tävlingar har vi också gått en sökkurs hos ET Hund, vilket var tokroligt.

Dock la vi ner sökträningen inför SM, då jag var rädd att det skulle ställa till det för rapporten.

Till SM i Malmö hade vi kvalat in i rapporten i ett tidigt skede, och åkte ner till Malmö några dagar innan för att hinna titta på marker, landa ordentligt och förbereda oss på plats.

Fantastisk tävlingsarena på Ribersborgsstranden i Malmö med Öresundsbron och Turning Torso som fina landmärken. Rapportbanorna på Revingehed gick inte heller av för hackor.

Tyvärr drog Johnny och Blixtra startnr 14/16 i rapporten, vilket såklart inte var bra. Just i rapporten är det sämre ju högre startnr man drar, med tanke på att om någon hund börjar strula innan så ger det ofta ringar på vattnet av efterkommande hundar. Och så var det även här, såklart. Blixtra gjorde en jättefin rapport men det blev lite tokiga omständigheter som hon inte riktigt rådde över – vill bara säga att hon var helt ljudlös på A-stationen, och det med 13 hundar som värmde framför näsan på oss på tävling. Gissa om all min kraft gick åt att fokusera på att hålla henne i min bubbla. Och det lyckades! Hon gjorde dagen efter en helt ok lydnad, och slutade på en 11:e placering vilket såklart inte var någon höjdare, men det var också vårt första SM så det kändes ändå helt ok. Uppletandet gjordes på fredagskvällen i hällande ösregn och blåst på sanddynerna på Ribersborg (samma förutsättningar för alla rapporthundar) och av någon anledning blev det jättesvårt för dem. Ingen av rapporthundarna tog 4 föremål, ett par tog tre, resten 2, 1 eller 0. Jag sa redan där och då att jag trodde SM avgjordes iom uppletandet. Och till stor del blev det också så.

Men det var en fantastiskt rolig tävling och en bra erfarenhet.

I september sedan blev det dags för Nordiska Mästerskapen, som skulle gå av stapeln i Vallentuna, på deras IP. Alla svenska ekipage var samlade några dagar innan på Odalgården utanför Uppsala, med rum och helpension, tävlingskläder och gudvetvad. Så fantastiskt roligt. Tre ekipage i varje gren – spår, sök, rapport och skydd. Vilken ynnest att få träna med de bästa. Fantastiska människor – hundnördar J - med en oerhörd massa kompetens. Tyvärr skar Blixtra även här upp en trampdyna dagen innan tävlingarna började så pass rejält att veterinären på Rembacken ville att vi skulle sy men det ville inte jag. Så det blev Rimadyl och foten i förpackning och inget tävlande. Vilket antiklimax. Som tur var kom fina Ulrika och Tomas i raketfart ner till Vallentuna och tog över vår plats. Så glada vi var för det. Vi var ändå med hela helgen på alla tävlingar. Vilken ynnest, och så fantastiskt roligt. Till jul kom en fotobok med massor av foton från dessa dagar i postlådan från landslagsledarna Lennart Larsson och Anders Brorsson. Fantastiskt roligt, jag hoppas verkligen vi får vara med om detta någon mera gång i vårt hundliv.

Blixtra var ju sedan konvalescent under rätt lång tid, men sista helgen i oktober åkte vi till Norrköpings BK och tävlade ekl rapport igen. Då var hon tyvärr så överladdad så hon pep ut sig på lydnaden med en 2:a plac som resultat. Snabbaste hund på rapporten är hon ännu och det kan fortfarande få mig att känna mig löjligt stolt. I november åkte vi ner till Mariestads BK och körde en elitrapporttävling igen, och då var hon åter på banan. Snabbaste hund på rapporten och en fin lydnad, slutade på 596,5 p, första placering och cert. Glada och stolta J.

Vi avrundade sedan tävlingssäsongen med elitrapporten på hemmaplan på Tierps BK i mitten av november – och där bryter hon på första skicket. Elithunden med startnr 1 går ut och ställer sig i banan och tar rygg och skäller på henne när hon går iväg. Det grejar hon inte riktigt. Tyvärr. Så, på dagen två år efter sin första start i ekl rapport, bryter hon också sin första tävling. Vi har ju vetat att den här dagen kommer närmare och nu var den alltså här. Trist och tråkigt, men vi stannade kvar och tränade efteråt och det gick bra. Nu hoppas vi också att det inte ger några bestående men för henne.

Vi veterinärbesiktigade henne inför SM och Nordiska och fick med högsta betyg godkänt av veterinären (som t o m kallade på assistenten för att låta henne känna ”magrutor” på en hund som var i så otroligt bra kondition).

I övrigt tog vi storslam på Tierps BK:s årsfest  i mars (med resultaten för 2014) där vi bl a kammade hem priserna för Bästa Brukshund, Mesta Bästa Brukshund och Bästa Bruksekipage.

Nämnas ska också att Sofia tog med sig Blixtra och tävlade Ungdoms-SM i Göteborg i början av augusti i elitklass spår och VANN! De blev alltså USM-mästare i spår 2015!

Sjukt stolt över min allra allra Bästa Blixtra och naturligtvis även över Sofia. Tänk att den här hunden kan prestera toppresultat (runt 600 p) med oss alla – mig, Johnny och Sofia. Vilken hund!

Under december har vi parat henne med Julle av Centaurus – en galet trevlig hanne från Växjö, även kallad Sladden, också kvalad till både SM och Nordiska Mästerskapen, men då i Skydds. Han har bott hos oss en vecka och han och Blixtra har haft några närkamper, så hon är parad den 15 och den 16 december, och om allt går som det ska ser vi fram emot en kull Skarvsladdar och Småblixtror i mitten av februari.

Ett litet PS: Fick precis veta att hon under 2015 också blivit Sveriges 4:e bästa rapporthund. Löjligt glad & stolt!

Ullhedens Yksi har också tävlat i år, tyvärr inte med samma framgång. Vi startade henne i två elitklasser i rapport, vilka hon bröt båda. Vi började i Norrköping i april där hon var galet snabb. Hon spöade närmaste hund med 45 sekunder – bara på första sträckan. Men sen orkade hon bara till 3:e sträckan och bröt där. Hon är snabb och explosiv, men har kanske inte det mod och den uthållighet som krävs för en rapporthund.  Hon har hiskeliga problem med skendräktighet som kräver medicinering för att gå över, och under 2015 har hon fått ta det lite lugnare. Självklart har hon tränats som vanligt, men Johnny har valt att fokusera på tävlingar med Blixtra under det här året. Det passar nog bra att Yksi – som blev 3 år under året – fått lite tid på sig att mogna. Hon är en mycket speciell tik och väldigt känslosam. Hon har också en mycket speciell plats i sin mattes och i sin husses hjärta.

Sofia och Isa (bc)har också tävlat en del under året – både rapport och spår - och blivit uppflyttade till elitklass i båda. Även startat en elitrapport med godkänt resultat. Tyvärr sträckte sig Isa under en kattjakt i slutet av 2014 vilket givit sviter efter tävlingar och träningar med hälta bl a. Så större delen av 2015 har Isa gått på rehab och nu i december är hon opererad - ett ligament som kapats - och ska nu rehabas ett tag till och förhoppningen är att hon ska komma tillbaka som brukshund, om inte i rapport så i spår och även i lydnad. Sofia har varit tapper och kämpat på, hon fick ju som sagt byta hund på USM och tävlade Blixtra istället med gott resultat. Isa och Sofia är ett fantastiskt team, och vi hoppas på frisk hund och många framgångar under kommande år.

Däremot fick finaste Fia Fiffen vandra över regnbågsbron i början av året, då det visade sig att hon fått cancer i levern. Så fruktansvärt ledsamt. Som vi saknar denna lilla fina hund.  

Hon har verkligen en speciell plats hos oss alla.

Sofia och jag hann med en kort men intensiv roadtrip till Timrå-Sollefteå-Timrå-Sollefteå-Tierp under en helg i juni. Vi hälsade på Isas uppfödare (kennel Everics i Björksjön) så hon fick valla lite och vi fick en härlig eftermiddag med fantastiska hundmänniskor. Detta resulterade i att vi åkte upp med två hundar (Isa och Blixtra) och kom hem med tre – bordercollien Moss fick följa med på prov. Tyvärr visade han sig vara så fruktansvärt åskrädd (tillika skotträdd) så vi var tvungna att lämna tillbaka honom efter en månad. Så ledsamt, en fantastisk hund. Lyckligtvis fick han flytta till en grannfamilj och bli nötvallare på heltid, och det funkar jättebra.

Sofia fyllde 21 under året och har nu till årsskiftet läst 2,5 år på Högskolan i Gävle med inriktning på Byggnadsingenjör, vilket innebär att hon har bara en termin kvar. Nu har hon snart bara examensjobbet kvar och hon har lovat sitta i Rocknö och skriva C-uppsats samtidigt som hon passar Blixtens förhoppningsvis kommande valpar. I somras flyttade hon också från Gävle till Tierp, där hon köpte sig en egen lägenhet på Rådhusallén och där hon trivs så pass bra att vi inte ser till henne så ofta…

Clara fyllde 19 år i april, tog äntligen sitt efterlängtade körkort och tog även studenten efter tre år på Thoreén Business School i Uppsala på Samhällsprogrammet med inriktning beteende- och ledarskap. Hon har också arbetat till och från hos Mäster Arnes i Uppsala (ett anrikt skrädderi i Uppsala) under hela året och trivs jättebra där. Även i år har en del betalda fotojobb ramlat över henne, hon är ju kreativ den tjejen. I början av året reste hon till Peking på en stipendieresa, vilket äventyr! Clara for till Rhodos på midsommardagen tillsammans med Lovisa, sin bästa vän, för att gå en bartenderkurs. Under 4 veckor roade de sig i sydeuropa på egen hand och hade det bra. Därefter var det hem till allvaret igen. Clara hade bl a sökt Psykologiprogrammet men det var för många sökande så hon kom inte in. Tyvärr. Istället valde hon att flytta till Örebro och läsa Kriminologprogrammet på Örebro Universitet. Det här blev ju så himla bra, efter en stunds letande efter boende fick vi via vänners vänner tag på en jättefin lägenhet i närheten av universitetet dit Clara och Bella Pudel flyttade i augusti. Vi har varit ner och hälsat på några gånger, och Clara har också varit hem ett par svängar under terminen. Bella Pudel trivs toppenbra att bo ensam med Clara (eftersom hon inte tycker om Yksi) och Clara tar jättefint ansvar över henne. Vi har under hösten opererat bort ett par juvertumörer på Bella, men hon tycks må bra som det är nu, och vi hoppas hon har många år kvar.

Johnny har jobbat mycket under året, men tog i somras SJU veckors semester. Han målade hela huset från början till slut alldeles själv och det blev himla bra. Han färdigställde också vårt alldeles underbara uterum (ombyggnad av vår befintliga veranda) som vi har använt som bara den. Alla mål mat typ åts väl där under hela sommarhalvåret och en massa tid spenderades i detta fantastiska rum. Vi har också investerat i en gasolkamin som gör att vi kan sitta där nästan oavsett väder. Till exempel firade vi julaftonen i år där ute med julgran och tända ljus och hela köret. Helt underbart, vilken tillgång!

När det gäller mig själv har jag under året bytt jobb. I början av mars började jag – efter flera påstötningar - på Svensk Fastighetsförmedling i Tierp, och det blev för mig ett riktigt lyft. Jag har fått tre kollegor som jag trivs jättebra med, jag jobbar åt ett starkt varumärke vilket gör en jättestor stor skillnad jämfört med tidigare. Jag har fått hyfsat reglerade arbetstider (så pass reglerade man kan ha i detta yrke), jag har fått tre veckors sammanhängande semester utan att behöva gå in och jobba – det är helt fantastiskt. I övrigt jobbar man alltid mycket som fastighetsmäklare, men jag älskar ju också friheten och variationen i jobbet.

Jag var på en 3-dagarskurs i Täby under hösten för nyanställda inom SF vilken gav mig en riktig kick. I övrigt har marknaden varit gynnsam, priserna stigande och kunderna köpsugna. Så – jobbmässigt – ett riktigt toppenår alltså!

Året inleddes med goda vänner i Säfsen där det tyvärr inte fanns någon snö. Hundträning blev det istället massor av. Sommaren 2015 inleddes kyligt, men slog om när det var dags för Kattas och min årliga husmorssemester vid havet i Ängskär. Innan vi visste ordet av blev det 30 grader varmt och hundarna brände tassarna på klipporna. Vi solade och badade, åt gott och drack gott och hade som vanligt oerhört trevligt. Roligt nog kom Sofia och hälsade på oss, och även Johnny kom ut över en natt och gjorde oss sällskap..

I övrigt slappade vi hemma och hann också med några dagars hundträning i Tärnsjö med husvagn, i härliga hundvänners lag. Träningsupplägg med bl a rapport och lydnad inför SM. Fantastiskt roligt och härligt på alla sätt, och inte alls någon mygginvasion som vi trott. Vi satt ute på kvällarna och vi tränade i skog hela dagarna och inte en enda gång hade vi myggmedel på oss. Det säger ju en del.

Så ofattbart skönt också med TRE hela veckors semester.

I övrigt firade sambon och jag TRETTIO år tillsammans, varav TJUGO som förlovade. Det föranledde ett litet jubileum med nya förlovningsringar, bland annat. Vi sa vi skulle fira men sen kom SM emellan och därefter Nordiska. Vi får se när vi tar det.

I år har vi inte heller varit utanför Sveriges gränser, men jag har inte heller saknat det, allting har handlat så mycket om hundar och vi har ju också varit på en hel massa hundevenemang under året som gått.

I övrigt dras jag fortfarande med ett aningens för högt blodtryck, en rygg som krånglar (går hos naprapat var 4-6:e vecka) och har under året gått en fantastisk  KBT-behandling i stresshantering som fått mig att tänka om i mycket.

Annars mår familjen (föräldrar och svärföräldrar)  hyfsat bra får man väl säga, alla börjar ju komma upp i stigande ålder nu och med detta kommer också en del krämpor.

Min mamma har blivit lite småskruttig till och från under året, problem med balansen och har ramlat några gånger. Inte alltid så roligt att bli äldre kanske, men än så länge håller sig alla på benen och klarar sig själva fullt ut, och det får man väl säga är bra.

Ja, detta var i stora drag året som gått.

Självklart har det hänt massor av saker, små och stora som hela tiden formar och påverkar oss. Livet i sig är en pågående förändring hela tiden och vi lär oss hela tiden nya saker och omvärderar gamla. I och med detta får vi nya insikter också hela tiden. Men det är väl det som är livet. Tänk om livet stod stilla?!

Så, nu väntar vi in 2016.

Och självklart hoppas vi att det blir ett toppenår på alla sätt, för oss, vår familj, våra vänner och alla som vi känner. Och alla andra också, naturligtvis.

Ett gott slut mina vänner, och ett riktigt Gott Nytt År till er alla!

... och i år blev det En man som heter Ove.

Lassgård är fantastisk som Ove och jag gillar Parvaneh lika mycket.
Skratt & gråt - i massor!

... började i vanlig ordning med julbrunch hos svärfar Jörgen och Susanne. Lika gott och trevligt som vanligt. Och alla var där - det här har blivit en tradition som ingen av oss vill missa, den enda gången under jul då alla syskon på Johnnys sida med familjer ses tillsammans.

Julaftonskvällen fortsatte hemma hos oss med båda tjejerna, farmor och Håkan. Lite glögg till Kalle Anka på TV och lite senare var det dags för sedvanlig julmiddag. Skinka, sill och Jansson. Leverpastej, laxar och korvar. Köttbullar, prinskorv och i år även vår goda vitkålsgratäng. Bröd, smör, julostar. Till efterrätt bjöds gotländsk saffranspannkaka med jordgubbssylt och grädde.
Mat så det räcker och blir över för flera dagar.
I år fick vi också fira jul i vårt fina uterum, som jag längtat!

På kvällskvisten blev det julklappsutdelning inne. Och jag tror alla blev glada och nöjda också här.

Och när kvällen kom blev det julfilm på TV, slappandes i soffan.
Tack hela familjen för en härlig julafton!

... griljeras skinkan och smakas av med julvört och senap och julmust till uppesittarkväll med Bingolotto. Granen kläs och julklapparna läggs fram. En tradition, kan man väl säga. Vår tradition.

Hundarna gick några snokrundor kring julgranen och spanade in paketen men i år var det inget som luktade, så det var inte så jätteintressant.
Tills Blixtra tycker det börjar bli långtråkigt att se oss där och sitta och glo på Oldsberg.
Då reser hon sig, går fram till granen och börjar flytta runt och undersöka paketen. Plockar sedan omsorgsfullt ETT paket - som det dessutom står hennes namn på - och lägger sig och börjar öppna.

Hon blev överlycklig, det var en silverstreak-boll, men tyvärr var den inte värst mallesäker för den var ett minne blott efter en halvtimme.
Trist.
Men hon hade roligt så länge det varade...

Är det ett gott tecken, månntro?

... vänder det och vi går mot ljusare tider! Underbart!
Varje morgon när jag går ut med hundarna runt 06.30 är det som att kliva rakt utbi en svart säck. Vådan av att bo på landet vintertid. Utan snö.
Pannlampa på och reflexer på hundarna är ett måste. Är det regn eller dis ser man ändå nästan ingenting.
Men nu, alltså - nu vänder det!
Halleluja!

... önskar go-mallarna från det lilla huset på landet...