... i Halls idag, tillsammans med Sofia och hennes två mallepojkar.
Jisses vilket gäng!

... på sova över.
Peppens husse skulle på julbord-med-sova-över igår och hade ingen hundvakt, så Peppen fick komma och bo med oss ett dygn.
Peppen är Pirrans brorsa och en alldeles fantastisk hund.
Kul när han kom, skönt när han åkte (tre mallar på promenad är inte nån walk in the park, jag lovar!)

... blir saknaden extra påtaglig.
Röjde och sorterade bland hundgrejer idag, och hittade detta halsbandet efter Blixtra:

Och grät floder.
Min once-in-a-lifetime-buddy.
Som jag saknar henne!

... med Vinna och Nils efter jobbet ikväll.
Vi levlade upp en nivå, från att ha kört hundarna en och en, fokuserat på framföringar och förlängningar, tog vi nu in en extra hund på stationen och körde dem samtidigt.

Sofia och Vinna går ut till B, Nisse och jag är kvar på A. När de är ute på B skickar jag ut Nisse. När han kommit in på B och lekt av sig, skickar Sofia ut Vinna till A - och hon går iväg och kommer till mig på A i full fart. Sen kommer Nils från B till A också. Det här är också första gången Vinna sitter bunden på stationen!

Helt galet över förväntan! Vinna skäller till när Nisse kommer in på A-stationen, men en liten vattenstråle på näsan, så är hon tyst sen. Går iväg från A till B med blixtens    hastighet, sen skickar jag Nisse. Då har Sofia hunnit förlängt sträckan under tiden, och de gör det så fint.

Sen skickar Sofia tillbaka båda hundarna från B till A och det går precis lika bra - Vinna först och Nisse sen. I samma fart. Då avslutar vi där, ger dem varsin boll och går ut och möter upp Sofia på sträckan.
Så otroligt jättebra träning! Ibland är det bra att utmana sig lite, och ta träningen vidare!

Det blev en lugn kväll för hundarnas del. Gick en sväng både innan och efter träningen (4 mallar, tjoho) så de fick springa sig lite trötta.

... idag igen.

Av Eva och hundarna som kom förbi och fikade och hämtade husvagnen på väg till skyddsträning i Nyköping.
Så mysigt, nu har vi setts två gånger på en vecka!
Antar att det kommer att dröja lite längre till nästa gång?

Eva och Chili, fina fina Chili    

... på klubben ikväll.
Pirran fick vara med och gå lite fritt följ bara för att få göra något, sen var fokus på Vinna. Hon har haft sån jäkla energi idag, så jag har skrattat åt henne. Det är knappt hon vetat var hon ska göra av sig själv   .

Började med två omgångar budföringar - 2 skick + ett belöningsskick (tränar alltid tre skick på budföringen, 2 tävlingsmässiga och det sista som ett belöningsskick där hon får sticka på marsch och gå i kampkudden), så totalt sex skick.

På det blev det fokusövningar - hålla kampkudden framför näsan och inte få gå i den förrän matten säger ok. Väldigt jobbigt, säger Vinna. Mycket jobbigare än att få bita och kampa, här krävs massa självbehärskning!
Vila i bilen en stund medan Pirran och jag roade oss lite, sen fick det bli dags för lite fritt följ - med hjälper!

Vi har fullt sjå att träna kontakt, då hon är reaktiv och vill hålla koll på allt som händer. Den där omtalade bubblan är ljusår bort (men vi jobbar på den, ibland   ).

Det här är den mest krävande hund jag haft och inser då så mycket gratis jag har haft med hundarna som jag själv fött upp och haft sen dag 1.

Surfade förbi en sida av Maria Brandel idag, där hon skrev att det ska vara en jämn fördelning av gas, broms och koncentration. O, ja, det vore ju fantastiskt ! Den här hunden har bara gas och ingen broms, det är den vi försöker installera just nu   .

För att inte prata om belöningsträning. Jag har ju fått plocka bort alla andra belöningar än just godis, då hon går totalt bananas på allting annat, och vi hamnar i konflikt. Nu har jag börjat plocka fram boll och kampkudden igen under mycket ordnade former och mycket släppa-träning, allt under väldigt korta pass.

Så vi kämpar på, lite i taget, så får vi se var vi landar så småningom.
Det är en riktig liten krutdurk och det är tur att hon är så jäkla go och glad och social.

Man kan inte annat än älska den här hunden   .

... blev tvärt dålig i tisdagskväll. Min ena hund alltså, en malleflicka på dryga 7 år, som väl knappt aldrig varit sjuk eller skadad i hela sitt liv (peppar, peppar   ) och därmed inte heller hunnit utveckla något agg mot veterinärer, tackochlov).

Får jag säga det själv, så är hon en utav de vackraste mallarna som vandrat på denna jord   .

Men som sagt, tisdagkväll och vi hade varit ute, kommit in och hundarna hade ätit. Dags för Allsång på Skansen och hundarna sprider ut sig i soffa och fåtölj. Plötsligt hör jag, när Pirran ska ändra ställning , att hon gnyr som om hon skulle ha ont   .
Kom som från noll och ingenstans.
Kände igenom henne men hon reagerade inte (ben och tassar). När jag sen skulle släppa ut dem på kvällskissen var hon som att hon inte riktigt ville stå upp, hon satte sig så snart hon fick möjlighet.
På natten kröp hon upp i sängen och ville vara nära - annars sover hon mest i sin bädd på hallen - och gnydde varenda gång hon bytte sovställning.

Jag ringde veterinär - och ni som har djur vet hur svårt det är att få tag på en veterinärtid those days, men jag hade tur och skulle få komma till veterinärstationen i Hökhuvud samma fm.

Lilla    som hon skrek när jag lyfte in henne i bilen. Veterinären hittade heller ingen hälta eller smärta i benen, blodprover var bra, tempen likaså. Så med uteslutningsmetoden diagnostiserades hon med diskbråck och blev ordinerad strikt vila och Metacam i 10 dgr. Och ja, enligt veterinären kan diskbråck komma så fort och även försvinna helt för att inte komma tillbaka med rätt behandling.

Så med det åkte vi hem och jag tycker jag ser en förbättring hos henne redan idag, fredag, men det beror säkert på den smärtstillande medicinen.
Hoppas nu vid Gud att det håller i sig även framöver!

Idag skulle min älskade följeslagare och bästa vän fyllt 13 år.

Som jag saknar dig, Bästa bästa Blixtra. 

Det absolut värsta med att ha hund, är att tvingas följa dem till sista vilan   .