... idag, då Sofias islandshäststo är lite lurig och inte vill gå på transporten om Sofia är ensam.

Hon är inte det minsta rädd, går på direkt bara det finns en människa till på stallbacken (som inte behöver göra något, bara stå där)    .

Vi åkte till ATG-kliniken (Evidensia) i Gävle och medan hon behandlade häst gick jag en 45 minuters promenad med malleflickorna vilket inte var nån lek. När lantisarna kommer till stan   .

Mat på MAX i Hemlingby på vägen hem, sen promenad i Halls innan vi begav oss hemåt.

Både hundarna och jag blev trötta efter den här utflykten!

Och besöket för Björt - hästen - gick bra. Hältan var mycket bättre, nu är det inbokat ett besök till där man tror att hon ska vara symtomfri   .

I tisdags fm tog jag flexledigt och följde med Sofia på träning med Björt (islandshäst-sto) till en duktig tränare i Knivsta. Jätteroligt att se!

Töltträning stod på schemat, inte helt enkelt, men snyggt när det går igenom!

Med var också Vinna och vi utkämpade ett krig på läktaren medan Sofia red - sitta stilla i en timme, nej tack sa Vinna. Jo tack sa jag.
Hon är bra dryg nu    gullhönan!

Lunch på Max och sen hem till eftermiddagens jobb igen!

Morgonpromenaden blev en pulsrunda i dryga 2 dm snö. Jobbigt!
Hundarna däremot älskar det, men blev säkert lite tröttare än vanligt då de var ovanligt lugna under hela fm.

Storlurs fina Dunder och Storlurs bästa Blixtra:

Och så Ullhedens lilla Yksi:

Även Isa - Everics Nagini - var med men fastnade inte på bild idag.
Skönt att få lite härlig morgonluft - minus 14 grader - för sen var det jobb som gällde!

... tog jag Bästa Blixtra idag.

Till allsidiga hundmassören Daniel Johansson, som fick gå igenom henne från topp till tå.
Så häftigt, jag trodde hon skulle kunna vara aningens misstänksam då hon har en del integritet, min fina malleflicka. Men inte så, hon litade helt på Daniel och överlät sig helt till hanteringen. Fantastiskt att se.
Han tyckte att Blixtra var en särdeles välmusklad hund med alldeles lagom hull (hör ni det nu, Sofia och Johnny, som har mage att kalla henne för Tjock-Blixten - det är slut med det nu!) och han hittade någon liten muskelhårdnad som vi skulle tänka på att värma och såg också att hon använder vänster bakben mer än höger (vilket inte är ovanligt) och där fick vi också lite tips.
Toppen! Och inget vi behöver komma tillbaka för. Känns ändå skönt att hon är genomgången, inför kommande rapporttävlingar och tävlings säsong.

På det gick vi ut och körde aningens lydnad, mycket light. Och gissa om hon är trött ikväll, lilla Blixtra. Det tog på ändå med all hantering. Bästaste Blixtra   !

... gör vi ibland, när det trasslar till sig och blir för långa dagar för vovvarna. Då tar jag en paus och åker hem på lunchpromenad. Uppskattat av både mig och vovvarna.

Den här gången strosade vi runt i häst hagarna.

Alldeles lagom, de hinner springa av sig och rasta sig och jag får en stunds nervarvning - vilket också behövs ibland...

... har hussen varit hela veckan.
Vilket innebär att Sofia och jag har fått träna lite rapport på egen hand.
Dels med småttingarna, där vi backade tillbaka på en very basic nivå (förlängd budföring) men avancerade snabbt med två förlängningar. Både Isa och Yksi tyckte det var galet roligt!

Även Blixten fick träna lite, för henne blev det lite trixiga förlängningar. Jätteroligt tyckte hon också.

Och så var alla glada och nöjda en stund igen:)

... är det senaste tillskottet på gården. Ett litet hingstföl som - när bilderna fotades av Clara - inte är fullt två dygn gammal. Vilket naturens under de är, de små liven. Ställer sig upp på vingliga ben och följer sin mamma från första stund. Man blir fasiken rörd av att se dem...

Både sto och föl tillhör Vanessa, som för tillfället har hästarna inackorderade i vårt stall.

Här Colibri, trygg vid mammas (Chickadee Flight) sida...

... och här i full galopp för att hinna med mamma undan myggen...

Det är svårt att se sig mätt på dem. Fina.

Tur man har dem precis nedanför verandan, så man kan titta och njuta så ofta man vill...

... är vad vi känner just nu.

Efter finaste Lorden, och även efter alla andra som lämnat oss, om än en tid sedan.

Sorg är ju en del av livet, något man måste genomlida och genomleva.

Det finns inga genvägar, man  måste bara igenom det hur jobbigt det än är.

Just nu går livet fortfarande lite på halvfart här, i det lilla huset på landet.

I saknaden efter fina Lorden.

Trots att man vet med förnuftet att beslutet att låta honom vandra över regnbågsbron var det rätta,

gör det ändå ont.

Så ont.

Och världen blir sig aldrig riktigt lik igen.

Någon kommer för alltid att saknas.